Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVIII
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
24
intaga ett vigtigt rum. Striden gäller såsom vid flera föregående
riksdagar öfverläggningar i denna fråga, huruvida contributionen skall utgå
"efter hemmantalet eller rusttjenst-mareketalet". Landtmarskalken
framhåller vältaligt den skyndsamhet, som i afseende på afgörandet är af
nöden, och säger bland annat: "Det Höglåflige Ridderskapet och Adeln
lärer kunna föreställa sig huru nödigt är att man vet, hvad tillgång
Hennes Maij:t har till defension, och alltså lära de hålla före, at den
methoden nu kommer oss bäst til pass, hvarigenom Contribution både
prompt ock ricktigt blir betalt". Ståndet stannar på landtmarskalkens
förslag vid det för ridderskapet och adeln hedrande beslutet, att, ehuru
contributionen intet ännu blifvit faststäld, såsom tillförene skedt och med
antagande, att den ej för året blir mindre än det föregående, betala
ungefär så mycket nu förut, som man vet sig föregångna året hafva erlagt,
samt lofvar "att gripa sig an efter deras yttersta förmåga". Ett ej
mindre hedrande tillmötesgående har ståndet visat, när frågan förevarit om
staden Gefles undsättande med spannmål och landtmarskalken uppmanat
ridderskapet och adeln att med egna hästar till Upsala befordra hvad
som behöfdes deraf, då tillgång dertill funnes i hufvudstaden. Sjelf säger
landtmarskalken: "Om jag hade 20 hästar, så skulle jag släppa till dem
alla." Hr Gyllenborg anför väl: "De släta tiderna, som ha varit, lära
lia förhindrat att intet många hafva hästar af Eidderskapet och Adelen
här i Staden"; men uppmanar dem att taga in sina bondehästar från
landet för att med dem fortskaffa spanmålen. Eidderskapet och adeln
samtycka ock dertill, "dock utan prejudice af sine Privilegier, at deras
Frälsebönder för Kongl. Maij:tz och Rikets tiänst vid denna förseln
måtte skiutza lika med skatte- och cronebönderne."
Prins Fredriks thronbestigning blir, såsom lätt kan förstås,
riksdagens stora hufvudhändelse, hvilken, oberäknadt Ulrika Eleonoras
formliga abdikerande i den "frikallelseskrift, hvarigenom Riksens Råd
och Ständer lösgöras från sin Ed", har sina tvenne hufvudakter i
drottningens tvenne olika förslag derom: det första, deri hon söker
bereda sig tillfälle till ett slags samregering med sin gemål; det
andra, der lion tvungen af vissheten derom att hon ej på andra vilkor
skall lyckas att få honom erkänd såsom Sveriges konung, afsäger sig
alla andra anspråk än att i händelse af hans dödsfall före henne få
tillträda regeringen. Öfverläggningarna om dessa förslag och de den
nya konungamakten inskränkande bestämningar, som man vill intaga i
den regeringsform, hvilken med anledning af thronskiftet åter skall
uppsättas jemte sammanfattandet af den nya konungaförsäkran kommer att
för en längre tid undanskjuta andra ärenden. Ridderskapet och adeln
inleda sina vigtiga diskussioner öfver den från drottningen först
ankomna skrifvelsen i ämnet med den försigtiga omsorgen att enligt
riddarhusordningens stadgande aflägsna alla som icke äro berättigade
att vara närvarande, och uppmanar landtmarskalken till en ganska
noga undersökning i detta fallet, i det han beder ridderskapet och
adeln "se efter hvar på sin bänck, at ingen som härtil ej hörer må
vara ibland dem". Lika lätt som drottningen lemnar ifrån sig hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
