Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
a. heise: kristiern den anden i norge.
XXXV
han vib). Konungen lofvar at sända förstärkning, ger kommissarierne
råd rörande sättet för krigföringen och tillägger slutligen att
sändebuden hade order att tillkännagifva, att »ingen, hværken dansk eller
tysk, ßefalingsmand, Fæltherre eller anden, under Lovens Sträf maa
give sig i Samtale med Fjenden uden de menige Befalingsmænds o g
Hövedsmænds Samtykke og Vilje».
Denna sista föreskrift innehåller en inskränkning i
kommissarier-nes frihet i afseende på sättet att gå till väga vid underhandlingarna,
och mera torde ej heller kunna sägas om rådet att de ej skulle »give
dem saa vidt udi Handel» med konung Kristiern: det skäl som konung
Fredrik angifver till detta råd synes visa, att han ansåg dem ej hafva
gått tillräckligt diplomatiskt och Äntligt till väga, men någon
befallning att de ej skulle få förbinda sig till det ena eller andra kunna
vi icke finna, att det innehåller. För öfrigt kan anmärkas, att båda
de nu nämnda föreskrifterna förutsätta kommissariernes rätt att
underhandla med konung Kristiern, på samma gång som de, i likhet med
den ursprungliga fullmakten, icke på något sätt beröra innehållet af
den öfverenskommelse som af dessa underhandlingar kunde blifva
en följd.
Detta var dock ej det enda meddelande från konung Fredrik som
sändebuden meförde. På vägen till Norge upphunnos de af ett bud
från konungen, hvilket medförde en order daterad den 13 juni, hvars
innehåll Hvitfeld på följande sätt angifver: »Kong Frederik at være
kommen udi forfaring af hans Nabor og tro Bundsforvante de Lybske,
at Kong Kristiern skulde ville begiere Norge eller en Del deraf, saa
skulde de akleles ingen saadan Handel med hannem indgaa, men
skulde endelig slaa ham af Norge».
Här förekommer således eri bestämd föreskrift rörande innehållet
i den öfverenskommelse som kunde komma att träffas: kommissarierne
skulle ej få till Kristiern afstå Norge eller någon del deraf, de skulle
tvinga honom att lemna hvad han innehade. Att detta nödvändigt
skulle ske med strid, om det kunde ske med godo, att kommissarierne
enligt denna order ej skulle få sluta någon som helst
öfverenskommelse med Kristiern, det kunna vi ej finna, att man kan med skäl
påstå. Och då, såsom författaren visar, berättelserna om en i mera
kategorisk ton hållen muntlig order, som skulle hafva helt och hållet
upphäft den ursprungliga fullmakten, utan tvifvel äro osanna, torde
man med allt skäl kunna anse, att kommissarierne voro i sin goda
rätt, då de beseglade den före sändebudens ankomst aftalade
överenskommelsen.
Att de sjelfve ansågo sig vara det, finner man af det bref, hvari
en af kommissarierne, biskop Knut Gyllenstjerna, den 2 juli
underrättar konung Fredrik om hvad som skett: intet finnes deri som ger vid
handen, att han anser sig ocli sina medbröder hafva handlat annorlunda
än i öfverensstämmelse med konungens uppdrag, och detta är
visserligen en omständighet hvarvid man vid bedömandet af hela denna sak
måste fästa stor vigt. Ej mindre afseende bör fästas dervid, att då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
