Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
de noailles: henri de valois et Ia pologne 1 572. XLIII
Följande dag kom ordningen till det kejserliga sändebudet, som
utsmyckade sin kandidat med en herskares alla nödiga egenskaper. Hans
tal innehöll en genomförd jemförelse mellan erkehertig Ernst och
hertigen af Anjou, och framstälde en mängd svåra hänsyftningar å
den sistnämnde. Han lyckades dock .icke hänföra sina åhörare. Sedan
han slutat gick man att kalla Montluc. Denne ville dock under inga
vilkor uppträda samma dag som hans föregångare, emedan han först
ville lära känna dennes anförande. Han erhöll deraf en afskrift, gjorde
i sitt eget några förändringar och uppträdde följande dag. En stor
del af hans tal är af förf. anförd. Det helsades med oerhördt bifall.
Hvartåt frågans lösning lutade kunde man redan nu ana. Så mycket
mindre förhoppningar lyste för hans efterträdare. Den förste var
konung Johans ambassadör x). A sin herres vägnar erbjöd han en
traktat angående gemensamt anfall mot Ryssland i likhet med den
Sigismund August kort före sin död haft för afsigt att sluta. Han
visade huruledes ett dylikt förbund emot den ryske tyrannen vore icke
blott af vigt för republiken men Gudi och hela kristenheten behagligt.
Den ryska politiken sträfvade att bringa förderf först öfver Lithauen
och sedermera öfver Polen. Czaren hade väl nyss erbjudit Johan
fred, men denne hade med harm tillbakavisat anbudet, väl vetande att
de ryska horderne då skulle strömma in öfver Polen. Nu genast borde
riksdagen sluta förbundet med Sverige och moskoviten öfverrumplas.
Derpå framlade han, dock med stor varsamhet, sitt hofs fordran
ä penningar, som förskjutits åt den aflidne konungen, och för hvilka
slott i Lifland lemnats i pant. Af den jagelloska ätten, hvars dygder
högt prisades, återstod nu ingén annan manlig ättling än den svenske
konungens son, hvars ringa ålder dock icke tillät honom att ännu
bära bördan af en krona. Hans fader vore dertill i stället beredd.
Ivan hade icke skickat något sändebud. Hans hofmän hade
smickrat hans stolthet med försäkringar oin att de polske nog skulle
till honom afsända en deputation för att bedja honom blifva deras
herskare. Deputationen uteblef, hofmannens hufvuden föllo.
Den 4 Maj skred man till omröstningen. De kandidater, som
dervid ifrågakommo, voro erkehertig Ernst, hertigen af Anjou, konungen
af Sverige och någon infödd polack ur de församlades led. Tjuguen
woiwodskap af trettiotvå bragte öfvervigten på den franske hertigens
sida. Konungens af Sverige anhängare tillhörde woiwodskapen Posen,
Kaliscz, Podolien, Sandomir och Heussen. Sedan röstlistorna blifvit
färdiga utsåg senaten tre af riksdagens medlemmar för hvarje kandidat,
hvilka ägde att (d. 7 Maj) föra dennes talan. Firley, Nicolaus
Mie-lecki, woiwod af Podolien, och Anselmus Gostomski, woiwod af Rawa,
voro konung Johans förespråkare. De hade gjort sig mera kända
såsom framstående motståndare mot hertigen af Anjou än såsom Jo-
1) Hela hans anförande finnes tryckt på latin och polska i en af grefve Pläter
år 1858 i Warschau utgifven urkundsamling i 4 delar, som sannolikt ännu icke letat
sig fram till något svenskt bibliotek. För att å vår sida söka att bana väg för
detsamma meddela vi här dess titel: »Zbior pamietnikow do dziejow polskich».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
