Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XxxVIiI
granskningar och anmälningar.
64
utförligare redogöra för dessa tre kapitels innehåll, som bildar arbetets
egentliga kärne ocli är rikt på helt och hållet nya resultat. Anm.
måste nöja sig med att påpeka den liffulla karakteristiken af de
underhandlande makternas sändebud, skildringen af rivaliteten emellan de
särskilda legatern a från samma land, upplysningarna om rätta
förhållandet med drottning Kristinas personliga inblandning i fredsverket
och hennes missnöje med Oxenstjernorna, uppgörandet af tvisten med
Brandenburg om Pommern och slutligen Bayerns uppträdande för att
återställa den rubbade jemvigten i kriget och derigenom påskynda
freden. Förf. framhåller städse den vexelverkan, som egde rum
emellan de krigiska rörelserna och diplomatiens skiftningar, särskildt mot
slutet af kongressen. Öfver hufvud ställer han sig på svensk
ståndpunkt vid bedömandet af den definitiva uppgörelsen, men gifver fullt
erkännande äfven åt de öfrige diplomaternas förtjenster. I synnerhet
vinner Trautmannsdorff på jemförelsen med sina kolleger, åt minstone
hvad redbarhet och goda afsigter vidkommer, om också Adler Salvius,
på hvars personliga egennytta flere betecknande och oemotsägliga prof
anföras, och kanske äfven d’Avaux synas ha varit hans öfvermän i
slughet. Förf. vill icke fullt försvara Sveriges uppträdande i frågan
om »soldateskans contentement», men rättar åtskilliga misstag, som af
äldre författare blifvit begångna angående utdelningen af de särskilda
penningesummorna, och vederlägger äfven den ofta hörda beskyllningen,
att Sverige i en hemlig artikel skulle ha betingat sig pekuniär
ersättning för uppoffrandet af bundsförvandterna intressen.
Bokens sista afdelning handlar om exekutionen af fredstraktaten
och om den definitiva organisationen af styrelsen inom de tyska
territorier, som tillföllo Sverige. Må hända skulle man, beträffande den
senare, kunna önska något flere detaljer och i synnerhet, att
förhållandet emellan de af svenska regeringen införda administrativa nyheterna
och de äldre inhemska inrättningarna blifvit mera utredt. Derigenom
skulle omdömet om det berättigade i Sveriges annexioner vinna fastare
stödjepunkter, än man hittills har haft att hålla sig till.
Slutresultatet af de föregående undersökningarna torde bäst kunna
återgifvas med förf:s egna ord: »Medgifver man, att Tysklands
framtid väsentligen berodde på protestantismen och den fria utvecklingen
af dess protestantiska stater, så måste man erkänna, att det är
Sverige, som genom sina segrar och underhandlingar möjliggjort
Tysklands utveckling i den enda riktning, som kunde leda till målet».
Härmed betonas icke blott den svenska politikens förtjenster om
Europas framåtskridande, utan äfven den universalhistoriska synpunkt,
från hvilken hennes åtgärder under detta tidehvarf böra betraktas och
bedömas. Det är denna anda af ädel fördomsfrihet och sann
opartiskhet, som sätter sin prägel på prof. Odhners hela framställning och
gör studiet deraf på samma gång så lärorikt och tilldragande.
H—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
