Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll.
LXXIII
hvad, som inom ståndet vållar den störta tidsutdrägten, är frågor,
som ligga utom de egentliga riksdagsärenderna och utgöra
angelägenheter, som af det enskilda intresset midt under behandlingen af
riks-vigtiga ärenden inskjutas och hämma ärendenas obehindrade gång. Att
inom den trånga ram, som för denna uppsats är tillmätt, kunna
med något slags fullständighet efter dessa protokoll följa denna
riksdags gång ligger nästan utom möjlighetens område, enär den del, som
behandlar 1723 års riksdag i sina trenne utkomna häften utgör 847
sidor, ehuru de protokollen bilagda akter, hvilka icke intagits inuti
protokollet, här saknas. Yi tro oss dock med full visshet kunna antaga, att
denna riksdag just för den betydenhet, som han har i vår
riksdagshistoria och de vigtiga beslut, som från den samma datera sig, mera
än de flesta andra i sina hufvuddrag är känd, och torde främst få
hålla oss till de punkter, der denna historia lemnar ett bidrag till
kulturhistorien, på samma gång hon belyser vigtiga politiska och sociala
förhållanden.
Yid ståndets första sammanträde »uppe i stora Riddarhuus-sahlen»
den 21 januari väljes presidenten i Statskontoret, friherre Lagerberg
till landtmarskalk. I afseende på förra riksdagens landtmarskalks
möjliga återväljande har friherre Erik Sparre under voteringen meddelat,
att »Gref Horn intet åstundat at blifva Landt-Marskalck, utan rådt sina
vänner dertil, at de måtte falla på nogen annan skickelig man». Derefter
komma de öfliga uppvaktningarna hos DD MM med sina tal samt de
öfrige ståndens helsningsdeputationer. Den skrifvelse, som konungen,
efter uttalandet af några få förbindliga ord, lemnar ät landtmarskalken
till svar på Ridderskapets och Adelns »felicitation», uppenbarar under
väl svarfvade termer den dolda harmen öfver maktinskränkningen och
huru ännu det svaga hoppet om något upphjelpande af ställningen
glöder under askan. För ståndets mangranna samlande på rikssalen
vid det förestående öppnandet af riksdagen uppstår den svårighet, att, tack
vare det frikostiga utdelandet af adelsdiplomer, antalet af de till
riksdagen anlände adelsmännen är så stort, att ingen utsigt finnes att
kunna bereda dem alla rum i sjelfva salen, enär den för adeln
anslagna delen befans rymma endast 623 personer, som vida understeg
hvad här erfordrades, utan måste man nöja sig med antagandet af
landtmarskalkens förslag, att de, som ej kunna rymmas i rikssalen
skola gå i konungens rum innanför densamma *). Sedan den högtidliga
^Rörande adelns hastiga tillväxt under tiden från och med drottning
Christina till konung Fredrik I:s tid, jemförd med närmast föregående, har, såsom
bekant, af en framstående statistiker nedanstående upplysning blifvit lemnad: »Den
svenska adeln tyckes i äldre tider icke hafva varit särdeles talrik. Ännu när
riddarhus inrättades utgjorde den endast omkring 210 ätter, när man sammanräknar
dem, som till och med 1644 vunno introduktion på grund af gammal frälserätt.
Af dessa tillhörde 29 de båda första klasserna och 181 den tredje. Under de
påföljande hundrade åren vann adeln en dittills oerhörd tillväxt. Före Fredriks
uppstigande på tronen (Maj 1720) hade nära 1,600 nya familjer tillkommit i den tredje
klassen, hvilket utgör ungefär 17 nyadlade för hvart år. Frikostigast hade i detta
hänseende visat sig de båda drottningarne Christina och Ulrika Eleonora: den förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
