Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll. LXXIII
stigt tillåta, efter här är frågan, hvem som skall blifva nämnd, ock
det är den endaste gracen en ährlig karl kan hafva, at jag ock beder blifva
ihågkommen». Hr Robbert Muhl frågade »huru det kommer til, at
generalitetet eij kommit härvid i considération». Hr Lillienstierna
förklarar denna gång ganska sansadt: »Antingen skola vij votera öfver
hvar ock en, ock i fall någon blifver utvoterad, sättia andra i stället,
eller låt oss skicka up listan til Kongl. Maij:ts ompröfvande på de 8,
som den nu är. Dermed låter sig ej hr Adlerberg nöja, utan säger:
»Efter Ridderskapet ock Adelen utvalt sine Electorer, ock de utnämt
tvenne till hvardera tiänsten; så tycker Hr Lillienstierna at det vore
bäst låta gå up det valet de gjort, men jag frågar, om icke det skall
stå hos Ridderskapet ock Adelen at giöra det the Churfurstarne giort».
Det visar sig omöjligt att tillfredsställa de skilda intressena på annat
sätt än genom uppsättandet af en tredje kandidat på den lista, öfver
hvilken R. o. A. sedan vill votera, oaktadt detta sker utan vidare
meddelande med de andra stånden, der ingen ändring eller
till-lägg vid den af elektorerne upprättade kandidatlistan ifrågakommit.
Hela den så länge omtvistade befordringsfrågan slutar dermed, att de
kandidater, som af Kongl. Maj:t blifvit föreslagna, få de för dem
bestämda platserna, med den ändring, som en af dessa kandidaters under
tiden timade dödliga frånfälle föranleder.
De långa öfverläggningar och de konflikter med konungamakten, som
framkallas af hertig Carl Fredriks af Holstein anspråk på kongl,
höghetstiteln och successionen samt tsartitelns erkännande för Rysslands beherskare,
då ständerna här till en del ställa sig på hertigens sida och dervid bete sig
på ett för konungen mindre gracnlaga sätt, äro äfven allt för väl kända, att vi
vid dem behöfva uppehålla oss. Trogen sin natur fogar sig konung Fredrik
efter fåfänga protester i omständigheterna; Ulrika Elenora visar sig
åtminstone conseqvent i det hat till systersonen, hvilket inga förhållanden haft
makt att utplåna. Af de mångà deputationer, som vid denna riksdag fått
sig uppdraget att förmedla ganska svåra och ömtåliga förhållanden, synes
Placeringsdeputationen kunna sättas främst. Hon hade nemligen, såsom
det i protokollen säges till uppgift »at undersöka om Herrar Officerares
meriter». Redan tvenne år förut hade en kommission af Kongl. Maij-.t
blifvit tillsatt, hvars ledamöter, då efter krigets afslutande flere
regementen blifvit indragna och deras befäl derigenom blifvit utan plats,
samt de officerare, som hemkommit ur ryske fångenskapen och icke
haft några ständiga poster, också saknade anställning, skulle sedan de
examinerat hvars och ens meriter och tjenstår placera dem efter en
viss af Kongl. Maj:t gifven och fastäld method vid de ständiga
regi-menten. Huru omöjligt det här blef att tillfredsställa de olika
anspråken visar sig ej blott deraf att i riksdagens protokoll alltjemt
återkomma klagomål öfver den orättvisa, som den ene eller andra anser sig
hafva lidit genom deputationens föreslagna anordning, utan äfven deraf,
att då deputationen afslutat sitt verk det blifver ett föremål för
riksdagens omsorg, huru denna kommissions medlemmar skulle tagas i
beskydd för den förföljelse af missnöjde, för hvilka de möjligen kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
