Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
former? Det skulle ju kunna hiinda, att en sådan utgifvare t. o. m.
saknade den nödiga förkunskapen och underbygnaden, för att med
fortsatta studier, arbete och vunnen erfarenhet kunna blifva en
pålitlig sådan. Det skulle då kunna inträffa, att han t. ex. satte nomen
i singularis och verbet i pluralis, att han skrefve ett plusquamperfectum
conjunctivi i st. f. ett præs. ind., o. s. v. Det var t. ex. icke
längesedan som Kröningssvärds Diplom. Dakkarlicum, v. Stjernmans tvenne
stora urkundsamlingar, Grönblads Handl. till Finlands Medeltidshistoria
ansågos såsom oklanderligt tryckta; men vid närmare granskning
befinnas dessa samlingar uppfylda af fel, så att bokstafsriktigheten hör
till undantagen. Man finner i det förstnämnda arbetet: hinc för tunc,
totalem för tertiana, presenti nostri ’för præsentia nostra, thorlefsarwe
för thorolfsson, peter bactalaren för peter baccalaureus, o. s. v., o. s. v.
Hos Stiernman finner man i mängd sådana »mesopotamiska» språkprof
som dessa: Gosemperch Ridneg i st. för Gäsene och Ridueg, Wartach
för Wartofta, Steringeland för Fieringeland, o. s. v., o. s. v. Hr
Grönblad läser sanctitatem för potestatem, sempiternas för spiritus, qui för
quum, aliquam för aliquando, o. s. v. i oändlighet. Bäst är väl
derföre att icke alltid »jurare in verba magistri».
Om under en tid j var det vanliga beteckningssättet äfven för
vokalljudet i i början eller slutet af ord, så kan ju detta vara af
intresse att veta, likasom att punkt vanligen saknades vid slutet
af en sats eller en handling, eller att s-ljudet under en viss tid
ofta betecknades med z, hvarföre kunna då icke dessa tecken finna
nåd för en utgifvares ögon? Någon skada göra de icke, och de
stå der — må vara såsom grafiska egenheter för vissa tider —- men de
stå der med den rätt, som »tidens eller skrifvarens sed» gifvit dem.
Och allra minst lämpliga synas oss godtyckliga ändringar i ordens
stafsätt vara för tider, under hvilka genom en tryckt literatur ett visst
stafsätt blifvit någorlunda utpregladt och faststäldt, äfven om detta
skulle befinnas något vacklande och ojemnt. Konung Gustaf den I:s
tid är epokgörande för vårt språk så väl som i så många andra
hänseenden, och vi fråga om det skulle vara lämpligt att nu, efter helt
godtyckligt uppgjorda regler, söka att korrigera hvad de kunnigaste
männen på den tiden skrefvo, under det samtidigt dermed våra
språkforskare flitigt studera alla tryckalster för samma tid, såsom bland
de mest betydelsefulla för vår språkutveckling. Man skulle kanske t.
ex. modernisera »Gustaf I:s Registratur», under det Gustaf I:s Bibel
betraktas såsom en guldgrufva för språkforskaren? Och om det nu
komme i fråga att omtrycka någon bok från denna tid, skulle man
då utgifva den i omskrifven, normaliserad eller moderniserad upplaga,
för att ej de ömtålige och känslosamme läsarne måtte plågas af att
se sådana former som »haffua», »hvrv», o. s. v.?
Hr H. medgifver att »äfven språkforskaren har rätt att få alla
billiga fordringar tillgodosedda»; och framhåller att han hufvudsakligen
afsett handlingar, som utgifvas för att tjena historien, der »kärnan» är
hufvudsaken. Men när äro våra urkunder icke af språklig vigt? Huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
