Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
som för dylika spörsmål ega intresse, om jag icke hade funnit de
satser jag tidigare framstält i nyssnämda uppsats så ofullständigt och
vilseledande återgifna, att jag svårligen kan undgå att göra några
anmärkningar. Innan jag öfvergår till sjelfva saken, ser jag mig likväl
nödsakad till en kort erinran af annat slag.
Jag bemödade mig i den afhandling, som framkallat i fråga
varande yttrande, att undvika alla personligheter, att allena hålla mig
till saken, och beklagar djupt, om någon deraf skulle ha tagit andra
intryck. Jag trodde mig också ha skäl att motse ett likartadt förfarande
i de yttranden min undersökning möjligen kunde framkalla. Så har
likväl icke skett, jag finner det med ledsnad, och jag ämnar af mer
än en anledning icke lemna det oanmärkt. Hr Granlund öfverskrider
gränserna för hvad han har rätt att yttra sig om, då han talar om
min »erfarenhet», icke såsom urkundsutgifvare, utan såsom kännare af
den äldre svenska skriften, hvilket här är det allena väsentliga. Jag
har, med ett möjligen långt utgifningsarbete framför mig, helt enkelt
bemödat mig, på ett sätt som icke hör hit, att från början göra mig
frågan klar, och har, såsom en hvar lätteligen kan märka, kommit till
något andra åsigter, än dem jag sjelf i det af mig utgifna häftet
medeltidsurkunder kunnat tillämpa. Kan Hr G. eller någon annan
på grund af vidsträcktare erfarenhet ådagalägga, att några af de
bokstavskombinationer jag ansett vara språkligt oväsentliga, icke äro
det, då eger han rätt att tala om min erfarenhets alltför begränsade
synkrets. Kan han ej detta, och det har Hr G., så vidt jag förstår,
icke förmått, då är talet om för knapp erfarenhet ej befogadt. Anser
åter Hr G., att det i allmänhet kräfves en högre ålder för att yttra
sig i en vetenskaplig fråga, är det att hoppas, att han i den meningen
står ensam. Hr G. låter vidare förstå — det må här i förbigående
anmärkas — att jag framför erfarenheten föredrager auktoriteter, till
på köpet utländska, såsom stöd. Jag tror, att han här vid lag tagit
alldeles miste, och nöjer mig med att hänvisa till omtalade uppsats.
Men nu till sjelfva saken. Min uppfattning är, att utgifvaren af
en samling historiska handlingar dels skall i den tryckta urkunden
framlägga resultatet af sin personliga uppfattning, äfven om detsamma
skulle stanna vid interpunktionen, dels eger rätt att företaga vissa
grafiska ändringar, som, efter hvad jag tror mig ha visat, väl låta sig
förena med språklig noggranhet, om man dermed förstår, hvad som
rimligtvis allena kan och bör förstås. Hr G. yrkar att utgifvaren skall
af fruktan för misstag afhålla sig så mycket som möjligt från
sjelfverksamhet, afstå, så mycket som möjligt, från hvarje yttring af eget
omdöme och hålla sig, jag vill visst ej säga på tanklöshetens, men på
obestämdhetens i viss mening oändligt säkra mark. Trots denna
skäligen stora motsats i grunduppfattningen, yttrar Hr G. många
behjertans-värda och lärorika saker, i hvilka jag är lycklig nog att kunna i allo
instämma, men de ligga, så vidt jag förstår, alldeles på sidan om
ämnet. Så heter det, oändligt rätt, att man icke är en skicklig utgifvare,
derföre att man af trycket utgifvit en urkundsamling, och åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
