Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
exempel anföras på det slarf, hvartill en Stiernman, en Kröningssvärd,
en Grönblad gjort sig skyldiga. Jag har icke heller hvarken vetat
eller uppgifvit, att dessa herrar någonsin ansetts eller borde anses
som efterföljansvärda auktoriteter. Den utgifvare ogillas, som trycker
töras för töras, afrettad för rettad, och jag har icke heller tänkt på
att gå fullt så långt uti »liberalitet». Det är sant att »litet latin» och
något »modern tyska» icke äro tillräckliga reqvisita för en utgifvare af
äldre svenska handlingar. Tvärtom, det kan kräfvas ganska mycket
latin, åtskilliga tyska munarter, för att icke tala om en grundlig
kännedom i gammal norska, gammal svenska samt det svenska språkets
utveckling och former, som, efter de exempel jag har anfört, ej alltid
är till finnandes; till och med gammal-franska och engelska kan det
vara nyttigt att känna till, ja hvarföre icke det ryska språket, mycket
annat att förtiga. Att jag ställer stora fordringar på
urkundsutgifvare, derpå torde min uppsats vara bevis nog, och tror Hr G. att
jag velat göra vägen för sådana herrar lättare, så bedrager han sig.
Det anföres äfven exempel på, huru de gamla skrifvarnes osed att icke
följdriktigt använda stora bokstäfver kan göra att ett nomen proprium
stundom får en förarglig likhet med en partikel. Jag kan försäkra,
och det framgår fullt tydligt ur min uppsats, att jag i det fall som
anföres, aldrig skulle ha tillåtit mig den felaktiga ändring Hr G. så
riktigt fördömer. Det kan icke falla mig in att ändra vare sig tiile
eller tiil till till.
Jag har hunnit till en af huvudanledningarna till mitt genmäle.
Hr G. anför nämligen ytterst ofullständigt de meningar jag framstält
eller ignorerar alldeles de inskränkningar jag gör. Det frågas »hvar
skall gränsen bli», när man väl kommit in på ändringarnes hala stråt,
och jag har så tydligt som möjligt angifvit den enda bestämbara
gränsen. Hr G. talar ej en, utan många gånger, om »godtyckliga»
ändringar, »subjektiva tycken och hugskott», och hvarenda ändring jag
föreslagit är stödd på skäl, som icke gendrifvas, och bestyrkt af
exempel. De grafiska ändringar, som yrkats, kallas »öfversättningar»,
»moderniseringar», och jag har sagt, att hvarje förändring, som drabbar
sjelfva språket, bör undvikas. I en djerf fantasis lek liknar Hr G.
det af mig föreslagna förfaringssättet vid ett utklädande i »nya klutar»,
vid ett framställande af »Gustaf Adolf och Karl den tolfte i nutidens
generalsuniform eller uniformspersedlar», af »Odins djurskinnsklädda
följeslagare i en det 19:de århundradets cylinderhatt» m. m. d., men
han glömmer att hvarenda en af de ändringar jag tillstyrkt har sitt
stöd uti samtida handlingar. Hr G. säger sig ej inse skilnaden
mellan utgifvande i »historiskt» eller rent »språkligt» intresse, men det torde
vara klart att samtliga de handlingar, om hvilka såväl hr G. som jag
här talat, utgifvas i historiskt intresse. Jag skulle ännu kunna fylla
sidor med prof på det ofullständiga sätt, hvarpå mina åsigter anförts,
men det sagda må vara nog. Jag afstår gerna från en otacksam
uppgift, vädjande till den sakkunniges dorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
