Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
OM GUSTAF’ II ADOLFS DÖD.
19
allmänhet har man ansett skottet genom ryggen för den
egentliga dödsorsaken, hvilket det icke var1).
Hvilka personer, som under slaget vid Lützen utgjorde Gustaf
Adolfs omgifning, har äfven varit tvist underkastadt och är ännu
icke säkert utrönt. Till någon del kan detta väl komma sig
deraf, att man förestält sig konungens omgifning såsom en liten
sluten hop för sig, bestående af samma personer, ridande alldeles
omedelbart invid honom, från slagets början intill hans död. Man
måste dock tänka sig att de »åtföljde» konungen endast så vidt
slagtningens virrvarr det tillät, och af förhanden varande
omständigheter är det klart att hans personliga omgifning i sin
helhet icke kunnat vara densamma under hela slaget.
The et säger i sina anteckningar2), att konungen vid slagets
början utvalt fyra, som skulle vakta uppå hans person, nämligen
hertig Frans Albrekt, hofmarskalken Kreilsheim, en frankisk
adelsman, en meklenburgisk adelsman major Molk samt
lifknek-ten Anders Jönsson3). Strax efter slagets början har han
kommenderat ifrån sig Kreilsheim och Molk, och kom, ledsagad al
hertigen och »lifvakten» allena, till Smålands ryttare. Enligt
pågen Leubelfings uppgift till von Khär, utgjordes konungens
personliga följe, när han satte sig i spetsen för Smålänningarna,
af åtta personer, som han sjelf utvalt, deribland hertig Frans
Albrekt, major Molk, en ridknekt och Leubelfing. Enligt
Relationen II från Grimma4), ökades detta antal, när han blifvit
sårad i armen. Det heter nämligen att, när tygeln föll ur den
särade konungens hand och hästen sprang åt sidan, red
konungens stallmästare, von der Schulenborgk, dit med tretton eller
fjorton ryttare, bad konungen komma afsides, tog hästens tygel
i sin hand5) och red bort med honom, förföljd af de fiendtliga
*) Odhner är bland de få, som rätt uppfattat detta.
2) III. 9.
3) De voro således fem, icke fyra.
4) III. 7.
B) Det var samme stallmästare von der Schulenborgk, som i processionen
ur Wolgast jemte Karl (Gustaf?) Wrangel förde »sorghästen»; det var han
som (enligt III. 7) med ett pistolskott under bröstet dödade »mannen i
blanka rustningen» och sedan utvisade för de svenska ryttarne hvar liket
fanns. Enligt the Swedish Intelligencer var det Frans Albrekts stallmästare
Luchau, en man, som annars icke är synlig, som dödade mannen i blanka
rustningen. Enligt Richelieu var det hertigens ridknekt, som genomborrade
honom med sitt svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
