Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
O. NILSSON.
252
Hattcheferna hade emellertid ånyo — för så vidt man
nemligen får sätta tro till de notiser i ämnet, hvilka Schack erhöll
och hvilka han sjelf ansåg fullt pålitliga — varit ganska nära
till att lyckas besegra Lovisa Ulrikas motstånd. Hon skall till
och med hafva verkligen lofvat samtycka till deras begäran, men
kort efteråt hade tvenne af mösspartiets ifrigaste anhängare,
grefve Meijerfelt och baron Ribbing, infunnit sig på Drottningholm
och försäkrat henne, att mössorna alldeles icke ämnade i
giftermålsfrågan göra ett enda steg utan hennes tillåtelse, och på grund
af denna försäkran hade hon tillbakatagit sitt åt Sinclair och
Schwerin gifna löfte. Denna skildring om förloppet blef Schack
meddelad från tvenne olika håll, nemligen först af en bland
hans ny förvärfvade kunskapare och sedermera af franska
ambassadören1). Den sistnämnde påstod visserligen i början, att
drottningens plötsliga omkastning ingenting hade att betyda och
0 Schack till Bernstorff, d. 1, 4 och 8 Okt. — Enligt den första
notisen skall samtycket hafva blifvit gifvet d. 25 och omslaget hafva egt rum
d. 29 Sept. — Breteuils berättelse var den utförligaste. Deras majestäter —
sade ambassadören — hade båda två varit öfvertalade. De hade stått i
be1-grepp ej blott att låta göra vederbörlig insinuation hos Schack, utan äfven
att låta Schwerin, under pretext af att återvända till sin post i "Wismar, göra
en resa till Köpenhamn, för att der inleda underhandlingar om sakens
arrangerande till begge hofvens ömsesidiga belåtenhet. Breteuil hade försträckt
Schwerin respenningar. . . . Efter omslaget hade drottningen rigtat skarpa
förebråelser mot den sistnämnde och Sinclair, samt beskyllt dem för att hafva
velat bedraga henne genom falska uppgifter. Vidare hade hon låtit sondera
Ostermann, och denne hade, visserligen »avec cette hauteur qui fait le fond
de son caractère», men för öfrigt »dans un sens très favorable»*) svarat, att
han, som med nöje såge drottningen begynna erinra sig sina gamla vänner,
hvilka hon under åtta eller nio månader negligerat och illa bemött, vore, för
att bevisa henne det han icke närde någon hämndlystnad och att hans hof
icke vore mindre tjenstvilligt mot det svenska konungahuset än förut, beredd
att i giftermåls frågan göra allt hvad på honom ankomme, för att bistå henne,
förväntande han deremot till vederlag, att hon skulle från sin person aflägsna
Sinclair, som ådragit sig alla hennes vänners misstroende. Drottningen hade
blifvit högeligen glad öfver detta svar, helst hon hoppades att ryska hofvet
icke skulle allvarligt insistera på Sinclairs aflägsnande — och nu vore hon
mera än någonsin obenägen att bifalla till det danska giftermålet.
Kronprinsen åter hade för Fersen tillkännagifvit sitt fasta beslut att ingå detta
äktenskap eller intet, hvadan Fersen rådt honom att inför konungaparet göra
samma förklaring. Gustaf hade följt detta råd, men föräldrarna hade icke
velat beqväma sig till någon egentlig diskussion med honom; dock skulle
konungen slutligen hafva yttrat, att han icke ville hindra giftermålet, så
framt kronprinsen verkligen önskade ingå detsamma. — Sådana voro de
närmare upplysningar, hvilka till anekdotens kompletterande blefvo af Breteuil
d. 6 Okt. meddelade åt Schack.
*) Svaret lärer i verkligheten varit så lagom gynsamt ; jmfr Grefve N. Gyldenstolpes
(det var genom denne som sonderingen skedde) bref af d. 4 Okt. 1765 till dr. Lovisa Ulrika
(se Fersens Skrifter III, p. 343—345). Hvad som alldeles otvetydigt framgår af Gyldenstolpes
rapport, är att Ostermann vid tillfället visade en ytterlig oförskämdhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
