Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ELOF JTEGNÉR.
34
för framgången af Sveriges sak har han visat ett intresse, som från
svensk sida är värdt allt erkännande. Ett utmärkande drag hos
honom var dock en försigtighet, som gerna såg svårigheter öfverallt.
En bland Vergennes’ företrädare såsom fransk utrikesminister,
hertigen af Choiseul, har om honom yttrat, under den tid han var
ambassadör i Konstantinopel: »Grefve Vergennes finner alltid skäl att
anföra mot allt söm föreslås, men gör aldrig några svårigheter vid
dess utförande. Om vi begärde storvisirens hufvud, så skulle han
skrifva till svar: det är ett farligt uppdrag; — men han skulle
skicka oss hufvudet». l) Det kan emellertid ifrågasättas, om icke
Vergennes’ försigtighet var vida större än hans förmåga att hinna
sitt mål. Studiet af hans depescher från Sverige visar stundom
att försigtigheten öfvergått till klenmodighet. Äfven i
förhållande till revolutionen 1772, den stora bedrift, vid hvars utförande
han ansågs hafva varit ett af de verksammaste redskapen, visar
han sig snarare såsom en återhållande än en verkande kraft.
Från sin regering behöfde han oupphörligt förmaningar att hålla
modet uppe, så väl före som efter revolutionen.2)
Vergennes’ motståndare å embetes vägnar voro de engelska och
ryska sändebuden, Sir John Goodricke och grefve I. Ostermann,3)
båda kända i Sveriges historia från frihetstidens sista skede
såsom partiledare vid riksdagarna. Af dem torde Goodricke såsom
person otvifvelaktigt hafva varit den mest betydande, och
företrädesvis han var äfven föremål för motsidans farhågor och ovilja.
En förslagen och kallblodig man, som för sina syften icke skydde
att skaffa sig anhängare från hvad håll och med hvad medel
som helst, ansågs han äfven efter revolutionen såsom en högst
farlig person, och hans aflägsnande nämnes ofta såsom ett
önskningsmål i den diplomatiska brefvexlingen med Frankrike.
»Uppfostrad i intriger och partistrider, skrifver Vergennes (3% 1772),
Meyer, Yie publique et privée du C:te de Vergennes, Paris 1789, p. 64.
2) Några utdrag ur Vergennes’ depescher från d. 17 Juni 1871 till 22
Juli 1772 finnas tryckta, uppenbarligen utan närmare kännedom om tidens
historia hos utgifvaren, under titel »Documents inédits sur la révolution de Suède
en 1772», par M. de Montherot i Mém. de l’acad. imp. de Lyon. Classe des
lettres T. VI. 1857—58.
3) John Holyoake Goodricke hade sedan 1758 såsom diplomatiskt ombud
vistats i Köpenhamn, innan han 1764 såsom engelsk minister förflyttades till
Stockholm. Han lemnade Sverige 1773, erhöll s. å. titel af Privy Counsillor;
ledamot af parlamentet. Död 1789. — Ivan Andreiewitsch Ostermann, sedan
1760 rysk minister i Stockholm, återvände 1774 till Ryssland och blef
sedermera kansler för ryska riket. Död 1781.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
