- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
155

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772. 157 *

var Österrikes och Preussens befarade sammanslutning en nagel
i ögat på den politik, som sedan 1756 varit följd af det franska
hofvet, och man hoppades ännu att i Wien kunna motverka
inflytelsen från Berlin. Särskildt gälde detta i frågan om svenska
Pommern: man hoppades att kejsarinnan Maria Theresia, såsom
bunden af traktaten med Sverige 1757, skulle anse sig förpligtad
att skydda detta land mot konungen af Preussen. Skulle derur
uppstå ett tvistefrö mellan hofven i Wien och Berlin, så skulle det
ingalunda vara ovälkommet i Versailles. — För att »öppna
ryska kejsarinnans ögon för faran af att för mycket närma sig
en granne med en ärelystnad af det oroliga och bullersamma
slag, som aldrig hvilar», hade, såsom nämndt är, den franske
diplomaten Durand blifvit afsänd till Petersburg. Franska
regeringen hoppades det bästa resultat af denna beskickning och var
synnerligen angelägen, att ej ett spändt förhållande mellan
Ryssland och Sverige skulle blifva en anledning för den fruktade
ränksmidaren i Berlin att vinna ökadt inflytande i Petersburg.
På denna grund borde Sverige göra allt, för att undvika en
brytning med Ryssland; och det förslag till förnyelse af alliansen
med denna makt, som blifvit väckt af det genom revolutionen
störtade mössrådet, borde man, oaktadt alla ändrade förhållanden i
Sveriges yttre och inre politik, så vidt möjligt vore, söka att
genomföra. — Till detta förbund borde äfven Danmark sluta sig; och
Frankrikes sändebud i Köpenhamn, Blosset, hade befallning att
verka för ett särskildt förbund mellan Sverige och Danmark.

Sådant var i korthet det politiska program, som var målet
för de franska statsmännens sträfvanden med afseende på
förhållandena i Norden. I stället för fiender skulle konung Gustaf — och
derigenom äfven Frankrike — i Sveriges östra och vestra grannar
vinna bundsförvandter; Preussen, isoleradt från de nordiska
makterna, skulle, så hoppades man, möjligen genom tvistefröet
Pommern äfven blifva det frän Österrike; och Frankrikes hatade
motståndare, för hvilken det på slagfältet och i kabinetterna så
ofta måst gifva vika, skulle se sitt inflytande på Europas
angelägenheter tillintetgjord!

För uppnåendet af dessa syften utvecklade det franska
kabinettet under ledning af hertigen af Aiguillon en liflig
verksamhet. Af särskild vigt var det att försäkra sig om Englands
neutralitet, och d’Aiguillon sparade inga bemödanden för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free