Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772. 159 *
vilja skicka en flotta af 40 fartyg för att bringa Sverige till
förnuft, skulle Frankrike icke se något ondt deri ocli icke sätta sig
deremot. Men om Ryssland skulle anfalla, så skulle Frankrike
bistå sin gamla bundsförvandt, och d’Aiguillon hoppades att
England icke skulle hafva något deremot ’). — Till andra personer,
fortsätter S:t Paul, hade hertigen sagt, att Frankrike och
Spanien skulle hjelpa Sverige, om det blefve anfallet, men till mig
har han icke vid något tillfälle nämnt Spanien; och då jag känner
vårt hofs tänkesätt med afseende på ett närmare förbund mellan
dessa båda makter, så vet jag hvad jag bör svara, om han talar
med mig i detta ämne.»
Spanien, hvars nära förening med Frankrike sedan länge varit
ett föremål för Englands fruktan och misstro, stod troget vid
Frankrikes sida under detta diplomatiska fälttåg. Dess sändebud i
London, Petersburg och Wien understödde på det varmaste sina
franska kolleger i frågan om Sverige. Den instruktion, som spanska
ministern i London, Escarono, erhöll från markis Grim aldi (12 Okt.
1772)2) var affattad i ett språk, som icke lemnade något tvifvel
om spanska regeringens sätt att betrakta revolutionen i
Sverige-Sedan han erinrat om olägenheterna af »den aristokratiska
despotism och den fruktansvärda förvirring, som hotade denna
ärorika nation med en lika fullständig som skyndsam undergång»,
fortsätter han: »Såsom konung, anser H. M:t (af Spanien) att
hvarje stat måste vara berättigad att inom sig införa det
rege-ringssätt, som den anser mest passande, och kan icke
underlåta att förklara, att han betraktar statshvälfningen i Sverige
såsom en af dessa rättvisa och lagliga åtgärder, mot hvilka det skulle
vara i högsta grad obefogadt om främmande makter ville uppträda.
Konungen af England och hans folk böra säkert vara af samma
mening, dä de i intet fall och på inga vilkor lära vilja tillåta
att främmande makter skulle få försöka att granska, ännu mindre
sätta sig emot åtgärder, som röra landets inre angelägenheter»3).
’) Jfr Creutz7 dep. 19/10 1772 (Hist. Handl. III : 317) om d’Aiguillons uppgift
att det från engelsk sida blifvit föreslaget, att England skulle vara oförhindradt
att bistå Ryssland, om Sverige an tolle denna makt, och Frankrike Sverige,
i händelse det blefve angripet af Ryssland.
2) I afskrift befintlig i franska utrikesdepartementets arkiv.
:i) Jfr Lörd Suffolks ofvan (s. 16) anförda yttrande om Spaniens hållning.
Såsom ett bevis huru liflig del Spanien ansågs taga i Sveriges angelägenheter
kan förtjena anföras, att St. Paul såsom trovärdigt (2/i2 1772) inberättade ryktet,
att spanska regeringen omedelbart efter underrättelsen om revolutionen skulle
ha öfversändt till Sverige en summa af 12 V2 mill. francs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
