- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
200

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

ELOF JTEGNÉR.

34

land; men att detta land vore lika långt ifrån att önska en
dylik, som vi, samt att det icke vore omöjligt att det i
Ryssland låter förstå, att det icke ernår skicka någon flotta till
Östersjön, samtidigt med att det hotar oss med att detta
oundvikligen skall bli följden, om en fransk flotta sändes dit». —
Äfven Creutz gjorde i Versailles de bevekligaste
föreställningar om afsändandet af en fransk flotta till Östersjön.

Franska kabinettet var för väl underrättadt, för att dela
förhoppningen att England skulle tillåta, att en fransk flotta
visade sig i de nordiska farvattnen. Ä andra sidan kunde det
i Mars månad 1773 icke längre döljas, att Sveriges läge
verkligen var kritiskt och att något borde göras för dess räddning.
Så väl konung Ludvig XV som hans utrikesminister hade härvid
ett personligt intresse : Frankrike hade så bestämdt tagit Sveriges
parti vid alla Europas hof; att det skulle ha varit en vanheder
för ledarne af dess öden, om de ej låtit det komma från ord
till handling. D’Aiguillons ställning såsom utrikesminister var
icke den säkraste, och hans ansträngningar för att skydda
Sverige mot öfverfall sammanföllo med hans sträfvande att
hålla sig sjelf qvar. Om den gamle konung Ludvig XV visste
man att berätta, att han vore öfvertygad att det gälde hans
heder att rädda Sverige, saint att han, »så fort samtalet vändes
till detta ämne, antoge tonen af en Ludvig XIV och lemnade
å sido alla fredsönskningar»1). För att ej lemna något tvifvel
i Sveriges och Europas ögon om Frankrikes afsigt att
energiskt ingripa till Sveriges förmån, beslöt franska kabinettet i
det kritiska ögonblicket att göra konung Gustaf III anbudet
af ett formligt förbund mot Ryssland.

Hertigen af Aiguillon öfversände d. 29 Mars 1773 ett förslag
till en defensivtraktat mellan Frankrike och Sverige, hvars fjerde
artikel innehöll den formliga bestämmelsen, att casus foederis
skulle ega rum om Sverige, blefve anfallet »en haine de sa
nouvelle constitution». I detta fall skulle från Frankrike afsändas
12,000 man eller motsvarande penningebelopp; i en särskild
artikel, som borde hållas hemlig, stipulerades att Frankrike
skulle sända en flotta — icke till Östersjön, utan till Medelhafvet,
dels för att uppmuntra Porten till fortsatta bemödanden mot

*) Engelske charge d’affaires St. Pauls dep. från Paris 17/2 1773.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free