Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772. 205 *
skildt för den grannlagenhet, med hvilken grundsatsen af
fullkomlig ömsesidighet blifvit iakttagen vid den formella
uppställningen af traktaten. Denna hänsyn till konungens värdighet
vore honom så mycket dyrbarare, som hans belägenhet ännu
icke tilläte honom att blifva en bundsförvandt af synnerlig
nytta, och han väl insåge att a hans sida endast, blefve fråga
om »une réciprocité purement gratuite».
Frågan om försvarsförbundet mellan Frankrike och Sverige
mötte sålunda svårigheter från den sida, der man minst bort
vänta dem, och underhandlingen ledde i sjelfva verket icke heller
sedermera till något resultat. Anledningen härtill var dock
icke uteslutande konung Gustaf III:s konstitutionella
betänkligheter eller hänsyn till fruktade grannar: den låg deri, att
redan då förslaget härom anlände till Stockholm, faran för ett
anfall fråii Ryssland syntes mindre öfverhängande.
Underrättelserna derifrån hade börjat, för att begagna Vergennes ord,
att »faire luire une aurore plus certaine de tranquillité et de
paix».
V.
Det var likväl knappast i Stockholm, som frågan om den
franska hjelpsändningen till Sverige under denna tid lifligast
afhandlades: det var mellan kabinetten i Versailles och
London, som den egentliga hufvuddrabbningen i denna
diplomatiska strid utkämpades. Den franska diplomatien, så väl den
officiella som den hemliga, uppbjöd alla sina ansträngningar för
att öfvervinna Englands motstånd mot afsändandet af en fransk
flotta till Östersjön; och förslag voro å bane, så väl från
engelsk som fransk sida, för att undvika den hotande konflikten,
hvilka lemna karakteristiska bidrag till tidehvarfvets
diplomatiska historia.
De underhandlingar rörande denna fråga, som fördes
mellan hertigen af Aiguillon och Englands sändebud i Paris, lörd
Stormont1), utgöra en särskild episod i historien om de diplo-
*) Lörd Stormont, en bland Englands skickligaste diplomater, hade varit
använd vid beskickningarne i Warschau och Wien, innan han år 1772
förflyttades till ambassadörs platsen i Paris. Han återkallades vid fransk-amerikanska
krigets utbrott, blef sedermera »Lörd justice general» i Skotland och Secretary
of state 1779—82, samt spelade under titeln Earl of Mansfield en betydande
rol i sitt fädernesland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
