Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772. 207 *
tighet åse att en fransk flotta går till Östersjön för Sveriges
bistånd, utan måste i denna händelse komma i den obehagliga
nödvändigheten att äfven skicka en flotta dit till Rysslands hjelp».
Derjemte anbefaldes att med uppmärksamhet följa de
rustningar, som pågingo i Frankrike, samt att för franska kabinettet
förklara Englands afsigt att äfven börja krigsförberedelser,
hvilket genast komme att af Ryssland uppfattas såsom ett tecken
»att vi erna taga deras parti, något som vi hittills försigtigt
undvikit att låta denna makt förstå, i afsigt att icke uppmuntra
dess afsigter mot Sverige».
Den engelske diplomat, som under lörd Stormonts
frånvaro på ett tillfälligt besök i England, såsom chargé d’affaires
erhöll detta uppdrag — hans namn var S:t Paul —, redogör
d. 3 Mars för det samtal, han med anledning deraf haft med
d’Aiguillon. S:t Paul började med att begära upplysningar
rörande Frankrikes rustningar och ryktena om dess afsigter att
afsända tyska trupper till Sverige ’). d’Aiguillon svarade med
de bestämdaste försäkringar, att alla dessa uppgifter vore falska,
att intet enda fartyg hade fått ordres att utlöpa, att de omtalta
trupprörelserna endast bestode i ombyten af garnison, samt att
Frankrikes afsigter voro de fredligaste i verlden. Derpå
förnyade S:t Paul förklaringen, att England ernade skicka en flotta
till Östersjön, om Frankrike läte en eskader uppträda der, och
tillade, att engelska regeringen ansåge det vara i sin ordning,
att i tid underrätta honom om detta beslut, pä det att den icke
måtte bli anklagad för att hafva dolt sina åsigter i en fråga
af den vigt, att Frankrikes hållning komme att afgöra, om
Europas fred skulle störas eller icke. D’Aiguillon genmälte att det
skulle smärta honom, om förhållandena skulle utveckla sig
derhän, men att Frankrikes heder stode i pant för titt det icke
skulle öfvergifva sin bundsförvandt, om han blefve anfallen ; och
han tillade, att dess regering hvarken skulle förtjena Englands
eller någon annan makts vänskap, om den icke ansåge hedern
såsom den första grundvalen för sin statskonst. Frankrike skulle i
hvarje fall bemöda sig att hindra, att Sverige icke blefve
förtryckt af det redan öfvermäktiga Ryssland; och Spanien delade
*) Åtskilliga tyska regementen af franska hären hade under början af
1773 efterhand blifvit förflyttade till städerna i Flandern för att derifrån med
lätthet, i händelse af behof, kunna inskeppas i Dunkerque. Creutz dep. 21/l 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
