- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
207

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772. 209 *

sarinnan och grefve Panin och säkert, enligt hans förmenande,
vid en gynnsammare tidpunkt skulle komma att ånyo bringas å
bane, visade man sig dock i Petersburg nu mindre benägen för en
modifikation af den art som England föreslagit. — Det visade sig
äfven, att England missräknat sig på Frankrikes medgörlighet
i detta afseende. Äfven om svårigheten att utfinna en så
beskaffad förändring af den nya statsformen kunnat öfvervinnas,
så förnedrade sig aldrig Frankrikes regering derhän att medgifva
grundsatsen af främmande makters nya inblandning i sin
bunds-förvandts inre angelägenheter.

Att besegra Englands motstånd och om möjligt förmå det
till ett gemensamt uppträdande med Frankrike blef emellertid
en hufvuduppgift för franska kabinettet, i synnerhet efter de
krigiska underrättelserna i Mars månad. Så väl sjelf, som
genom Frankrikes sändebud i London grefve de Guines, gjorde
hertigen af Aiguillon nya föreställningar om vådan för England
af att låta det preussiska inflytandet i Petersburg ständigt
tillväxa, erinrade om Polens delning, Preussens maktutvidgning,
förstöringen af handeln på Danzig och vigten af att i tid sätta
en gräns för Preussens och Rysslands förenade herravälde i
Nordenl). — Ett bland de vigtigaste och intressantaste aktstycken
från dessa diplomatiska förhandlingar är den berättelse, som
lörd Stormont d. 31 Mars afgifvit rörande sitt samtal i detta
ämne med franske utrikesministern 2).

Hertigen af Aiguillon, berättar Stormont, förklarade, att
förhållandena utvecklat sig till en betänklig kris i de nordiska
länderna, samt att det kunde anses såsom säkert, att Ryssland
nu genast ernade anfalla Sverige, och detta i hvarje fall,
antingen fred blefve sluten med Porten eller icke. Han tillade,
att han vore i stånd att gifva mig detaljerade underrättelser,
och framtog derpå * ur sitt skrifbord Durands depesch af d. 3
Mars, hvilken han uppgaf sig hafva erhållit samma morgon
och som han delvis uppläste. Man kunde icke längre tvifla
på att Ryssland och Danmark, redan innan öppnandet af nästa
fälttåg mot Turkarne, ernade angripa Sverige. Kejsarinnan
hoppades att genom en stor kraftansträngning med ett enda

0 Rochford ,6/3, St Paul 17/3 1773 o. s. v.

2) Originalskriften till denna vidlyftiga depesch upptager 48 foliosidor
»en clair».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free