Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772. 211 *
visat och den skada för Englands intressen, som deraf blifvit
följden, samt erinrade att han i London upprepade gånger
varnat derför. Polens öde vore dock för Frankrike mindre
vigtigt än Sveriges, som hade rättighet att räkna på Frankrikes
bistånd och skulle få hjelp, hvad än följden måtte blifva. —
Efter ett undvikande svar, hvari lörd Stormont antydde, att
Frankrike genom sitt eget förhållande till Polen och genom
sin försumlighet vid hofvet i Wien äfven delade ansvaret för
Polens undergång, fortfor den engelske diplomaten:
»En fransk flotta i Östersjön kommer nödvändigt och
oundvikligen att medföra afsändandet af en engelsk. Till detta
steg förbinda oss engelska folkets heder och konungens
värdighet, och vid denna maning måste och skall afseende fästas.
Det finnes icke mer än en mening hos alla, med hvilka jag
talat härom, att Storbritannien omöjligt kan förblifva en
likgiltig åskådare, om en fransk flotta befinner sig i Östersjön.
Denna allmänt utbredda åsigt hvilar på grundsatser i vår
nationella och allmänna statskonst, och ingalunda på en
förkärlek för Ryssland, hvilken alldeles icke förefinnes på det sätt,
som ni antager. Ni bör tvärtom vara öfvertygad, att våra
åsigter om Ryssland och den allmänna karakteren af dess
uppförande härvid alldeles icke tagas med i räkningen. Rysslands
uppförande må vara hurudant som helst, må det förtjena att
afmålas i svarta, bruna eller ljusa färger: vårt handlingssätt
skulle och måste i detta fall blifva detsamma . . . Om Ni hade
tillfälle att endast en vecka vistas i England och iakttaga med
egna ögon, så skulle Ni hafva samma öfvertygelse som jag».
Sedan Stormont ytterligare försäkrat, att det endast vore
mot afsändandet af en flotta och icke mot hjelp af annat slag,
som England ernade göra motstånd, frågade d’Aiguillon med
största ifver: Hvad för slags hjelp kunna vi sända? — »Jag
svarade, berättar Stormont, att det icke kunde tillkomma mig
att påpeka för honom, hvari Frankrikes bistånd borde bestå,
och att hvad min pligt ålade mig, vore att utveckla de skäl,
som gjorde att vi måste betrakta ett särskildt slags hjelp såsom
undantag och ej med lugn kunde åse dess användning. Han
visade mig den artigheten att säga, att jag hade varit en
skicklig advokat för en sak, som han ej kunde anse för god, och
sedan han upprepat en del af hvad han yttrat om Rysslands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
