- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
220

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

ELOF JTEGNÉR.

34

att öfvertyga sin engelske motståndare, att flottans utlöpande
sannolikt icke komme att leda till något annat än en sjömanöver,
och att det hvarken vore meningen att hjelpa turkarne eller
anfalla Ryssland, så länge detta ej anfallit Sverige. På sin höjd
afsåge denna utrustning att injaga en helsosam förskräckelse hos
Ryssland och förmå dess regering att fästa något afseende vid de
många klagomål, som Frankrike hade skäl att anföra öfver oförrätter
mot dess handel och förolämpningar mot dess flagga. Han
föreslog slutligen att inställa rustningarne, om England ville ikläda
sig ansvaret för att Ryssland ej anfölle Sverige. Men förgäfves:
lörd Stormont, understödd af en not från sin regering, som i de
höfligaste och vänskapligaste ordalag upprepade samma hotelser
som dess sändebud uttalat1), förblef oböjlig, och slutade ett af
dessa samtal ined följande ord: »Vi hafva gått så långt som vår
värdighet och heder kunna medgifva ; derutöfver kunna och skola
vi icke gå. Hvilka följderna än må blifva, så komma de icke
på vår räkning. Den som böljar gripa till vapen, måste ansvara
sitt land och menskligheten för de olyckor, som deraf följa. Om
ni fattat ert beslut, så är värt en bestämd, oundviklig följd deraf.
Med ett ord, om också ett trettioårigt krig skall deraf blifva
följden: »si vous armez, nous armons». — Han svarade, säger
Stormont, helt kort, att vi naturligtvis kunde göra som vi
behagade; och jag steg upp och bugade mig till afsked».

Sakerna syntes sålunda bragta till kin spets. I en
cirkulärnot till sina sändebud i utlandet af d. 23 April meddelade
engelska regeringen, att de franska rustningarne i Toulon måste
föranleda, att England utrustade lö linieskepp och ett
motsvarande antal fregatter. »Konungen (af England) kan icke, utan
att lemna sin värdighet och sin trygghet å sido, förblifva
obeväpnad i en så kritisk belägenhet».

Frankrikes förhoppningar att förmå England att ansluta sig
till dess allianssystem hade sålunda strandat. Man tillskref detta
i Frankrike, säkert icke utan grund, den engelska regeringens
svaghet och undfallenhet för landets allmänna mening. »Engelska
ministèren är sig lik, skrifver Creutz2): den önskar freden, men
darrar oupphörligt af fruktan att förlora sin ställning, och vågar
på denna grund icke att ingå någon öfverenskommelse med

>) Daterad u/4 1773.

2) Dep. 27/(i 1773. K, A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free