Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772.
229 *
uppdrag och fäste uppmärksamheten derpå, att denna åtgärd,
hvarmed Frankrike förekommit England, vore ett bevis på
konungens af Frankrike önskan att förebygga allt, äfven det minsta,
som skulle kunna störa det goda förståndet mellan de båda
hofven, hvilkas förbindelser han önskade allt närmare tillknutna. —
Engelska regeringen svarade efter någon tid med att låta
återställa flottan till fredsfot1); och de förklaringar, som sedermera
egde rum mellan franske utrikesministern och engelske
ambassadören, återtogo den mest vänskapliga karakter, isynnerhet sedan
den förstnämnde blifvit upplyst från Petersburg, att England
verkligen haft allvar med sina bemödanden att förekomma
Rysslands anfall. »Jag kan icke annat än lyckönska Ers Herrlighet»,
skrifver lörd Stormont d. 30 April, »att hafva bragt denna
brydsamma sak så nära ett lyckligt slut, och jag ser med glädje, att
ovädret efter ali sannolikhet skall draga förbi, utan att föranleda
den minsta spänning mellan de båda hofven, eller lemna det
ringaste spår efter sig».
Ovädret drog förbi. I sjelfva verket hade det under våren
1773 icke varit så hotande, som det framstälts i uppskrämda
diplomaters berättelser. Konung Fredrik II i Preussen,
tidehvarfvets skarpsinnigaste statsman, som med stolthet kunde säga:
»ingenting undgår mig af hvad som händer, lika litet i Stockholm,
som i Konstantinopel», förutsade äfven: »Norden skall förblifva
lugn, eller ock skola de, som vilja störa dess fred, komma att bränna
sig på fingrarne, så kallt der än är»2). Ingen bland Europas
makter hade något att vinna genom ett krig; de flestas
belägenhet var deremot sådan, att de hade mycket att förlora. Konung
Gustaf III fick, sedan han visat Europa, att han både kunde
och ville häfda sitt lands yttre sjelfständighet, i lugn arbeta för
dess betryggande mot inre faror.
»Det är med riken så beskaffadt, som med enskilda
egendomar», skrifver kanslipresidenten grefve Ulrik Scheffer i ett bref
från denna tid3). »Man begynner med att stänga sin gärd^sgård,
innan man börjar plantera; annars eger man hvarken fred för
Lörd Rochford till the Lords of the admiralty % 1773.
2) Fredrik II till Voltaire 4/4 1773. Oeuvres de Fr. le Grand XXTII : 246.
3) Till svenske ministern i Haag, frih. Creutz, d. 20 Nov. 1772.
H ist. Bibliotek. 1879.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
