Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
GUSTAF II ADOLFS DELTAGANDE I TRETTIOÅRIGA KRIGET.
247
de preussiska hämnarne, eller om det stora spanskt-kejserliga
anfallet på Holland i aug. 1629, som bragte republiken i sådan
fara, krönts med fullständig framgång? Alla dessa
eventualiteter, som lågo så nära till hands, måste ha framstält sig för Gustaf
Adolf och af honom tagits i betraktande. Faran kunde sålunda
genom en enda vändning i den europeiska politiken eller
krigshistorien ha blifvit icke allenast verklig, utan till och med
öfverhängande, och naturligt är, att för den, som lefde midt uppe i
tilldragelserna, skulle känslan af farans närhet och vidd tränga
sig på med vida större kraft, än vi, som känna utgången och
se händelserna på afstånd, kunna föreställa oss. Vi ega ock
många uttalanden, som bevitna denna stämning, ej blott af den
liflige konungen, utan äfven af den lugnt beräknande kanslerenl)
och andra.
Med dylika facta, dylika möjligheter för ögonen, öfvertygad
att den fara, som lyckligt afvärjts genom Stralsunds räddning,
skulle återkomma vid första tillfälle, om den ej på allvar
före-bygdes, och att en sammanstötning med Habsburgarne väl kunde
fördröjas, men ej i längden undvikas, beslöt Gustaf Adolf att ej
släppa det fäste han redan skaffat sig på den tyska
Östersjökusten, utan fortfarande hålla Stralsund besatt och att derifrån
skrida till anfall på den Wallensteinska ställningen i norra
Tyskland, så snart omständigheterna medgåfve. Han hindrades
derifrån genom den kejserliga hjelpsändningen till Preussen
sommaren 1629, hvilken var en ytterligare påminnelse, hvad Sverige
hade att vänta från kejsarens sida, när blott denne finge friare
händer i Tyskland. Det är lätt att inse, hur betänkligt det varit
för Sverige, om ändamålet med denna hjelpsändning vunnits och
Gustaf Adolf blifvit öfvermannad; de preussiska hamnarne hade
derigenom stått till kejsarens förfogande och ännu ett steg tagits
emot målet: skapandet af en kejserlig Östersjöflotta. Denna
fara afvärjdes visserligen genom Gustaf Adolfs skickliga försvar,
men den hade varit så pass allvarsam, att den ej kunde annat
än styrka konungen i hans öfvertygelse, att hans förnämste fiende
vore icke Sigismund, utan kejsaren, och att så länge denne stode
som herskare vid Östersjön, ingen varaktig trygghet vore att
vänta för Sverige. Tillika utvecklade sig samtidigt de inre för-
^ Se t. ex. kansl. till rådet och konungen d. 30 nov. o. 2 dee. 1628
i Krigshistor. arkiv, I, s. 5 ff. 14 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
