- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
272

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

STRÖDDA MEDDELANDEN. II.

14

tände. Att de äro värdefulla såsom både sjelfva upplysande och
ledande till nya upplysningar, är klart, men hur skall läkaren kunna
afgifva ett intyg på grund af uppgifter och persedlar, hvilkas äkthet
ej låter sig bevisa?

Äfven hr A:s uppfattning af de skriftliga källornas vitsord tarfvar
någon belysning. Liksom ransakningsdomarens utredning af ett-
brottmål, säger hr A., är af större värde för rättsläkaren än de enskilda
vitnenas uppgifter, så måste han ock i en sådan fråga som den om
Gutaf Adolfs död fästa större vigt vid upplysningar af personer, som
i följd af sin ställning kunnat och bort inhemta trovärdiga
underrättelser om händelsen, äfven om de ej varit närvarande vid tillfället,
än vid uppgifter af enskilda ögonvitnen. I enlighet härmed
tillerkänner han uppgifter ur andra eller tredje och fjärde hand, sådana som
Grubbes, Salvii, Halleni, Pentz’ bref m. fl., ja till och med Eichelieus
memoirer och Khevenhillers historia, lika stor vigt och betydelse som
uppgifter af ögonvitnena Kreilsheim, Berlepsch, Diodati m. fl. Ville
hr A. vara fullt konseqvent, skulle han säga, att en historieskrifvare i
vår tid, som har tillgång till flera uppgifter, än någon af sina
föregångare, är den tillförlitligaste «källan». Hur det nu förhåller sig med
rättsmedikerns ställning till ransakningsdomaren och vitnesintygen.
lemnar jag derhän. Men betraktar man saken ur historieforskarens
synpunkt, så lär hr A:s resonnement näppeligen kunna godkännas.
För den historiske forskaren kan ingenting ersätta uppgifter af
ögonvitnen. »Le témoignage le plus digne de foi», säger den franske
kritikern Taine, "’sera toujours celui du témoin oculaire, surtout lorsque ce
témoin est un homme honorable, attentif et intelligent, lorsqu’ il
rédige sur place, à l’instant et sous la dictée des faits eux-mêmes,
lorsque manifestement son unique objet est de conserver ou fournir
un renseignement.!)» En berättelse i andra eller tredje hand, äfven
om den förskrifver sig från den trovärdigaste person, kan
såsom historisk källa aldrig ersätta ett pålitligt ögonvitnes intyg.
Ty genom den förra får man ju i sjelfva verket ej veta annat, än att
den och den personen af andra hört uppgifvas det och det — ett dylikt
referat kan visserligen grunda sig på flere ögonvitnens berättelser och
sålunda ega ett rikare innehåll, men det innebär också så mycket,
flere möjligheter af missuppfattning och misstag — hur lätt sådana
förekomma, när en berättelse passerar genom flere händer, det lär den
dagliga erfarenheten. Men om man deremot har tillgång till ögon
vitnens intyg, så kan man sjelfständigt pröfva
primäruppgifterna,-man har då gått så långt tillbaka till grunderna, som man härvidlag
kan komma, och endast då har man fullgjort sin pligt såsom forskare.
Dylika primäruppgifter ega, såsom Taine mycket riktigt anmärker,
större värde, då de blifvit upptecknade på stället eller kort efter till
drageisen; detta gäller i ali synnerhet i ett sådant fall som det nu
ifrågavarande, ty den som skref om konungens död en längre tid efter

’) Les orgines de la France contemporaine. La revolution 1. Préfacé.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free