Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
STRÖDDA MEDDELANDEN. II.
14
måtte kunna sändas tili fotfolkets hjelp, hvar det erfordrades.1 )
Picco-lominis regemente, som enligt Wallensteins egen disposition stod
något bakåt på högra flygeln, nära centern, blef sålunda skickadt till
den venstra flygeln, bragte först Pappenheimarne att stanna och
störtade sig derpå i förening med Götz’ kyrassierer mot Svenskarne, först
mot rytteriet (Småländingarne stodo midt emot) och derpå efter dess
tillbakadrifvande mot flanken af de svenska fotbrigaderna, som nu
blefvo illa åtgångna. Så gestaltar sig saken enligt de tillförlitligaste
uppgifterna, i första rummet Diodatis. Vi skola snart se, att detta
är afvigt att känna för en riktig framställning af konungens död.
Efter denna inledning och sedan hr A. omtalat, att konungen i
spetseu för Småländingarne öfvergått dikena och angripit fienden samt
sjelf deltagit i handgemänget, fortsätter han på följande sätt (s. 10):
a. Derunder fick han underrättelse, att hans fotfolk höll på att
drifvas tillbaka, hvarföre han uppgaf den vidare förföljelsen och vände
om. för att hjelpa fotfolket genom att kasta sig öfver de kejserliga\
bataljonerna.
Denna uppgift stämmer ej öfverens med de bästa källornas
vitnesbörd. Den är hemtad ur en anonym flygskrift, hvars pålitlighet är
ganska tvifvelaktig (att de kejserlige författarne Burgus ocli
Kheven-hiller lia ungefär samma uppgift, betyder föga, då man uppenbarligen
ej kunde veta mycket härom på den kejserliga sidan). Rådfrågar man
deremot de bästa svenska källorna, så säga de alla enstämmigt, ej att
konungen var på väg att hjelpa sin svigtande center, utan att han
var inbegripen i strid med det kejserliga rytteriet (kyrassiererna), då
han sårades och omkom. Jfr Kreilsheim, Berlepsch, Fleetwood, Grubbe,
Hallenus, Pentz, och bland historieskrifvarne Gottfried, Chemnitz
m. fl. Dertill kan läggas en föga beaktad uppgift af Carl Mörner,
hvilken såsom konungens kammarjunkare var närvarande i slaget; han
berättar, att han »med egna ögon såg, huru konungen satte sig i spetsen
för öfverste Stenbocks trupper och af fienden, som han redan allesammans
trodde vara på flykten, genom en caracole bortrycktes och invecklades,
till dess den ene här, den andre der kom fram och trupperna af sig
sjelfva svängde om». 2) Det var tvifvelsutan Piccolominis och Götz’
kyrassierer, som nu gjorde sitt anfall och enligt de kejserliges sedvana
inledde detsamma genom en caracole, d. v. s. att, sedan ryttarne
af-skjutit sina karbiner, svängde de undan åt höger och venster, för att
lemna plats åt andra ledet. Det var vid detta tillfälle konungen fick
sitt första sår.
b. Härunder varseblefs han af en korporal bland det. kejserliga
fotfolket, hvilken iakttog, att alla lemnade plats för honom, der han
red fram. Korporalen tog en musketör vid handen, pekade på Gustaf
Adolf och sade: »/Skjut på den der, ty han är någonting förnämt. /»
Musketören lade an och aflossade skottet, hvilket krossade konungens
*) Se Diodatis orig. relät, i Forsch, zur deutschen Gesch. IV, ss. 561—3.
2) Se utdrag ur hans sjelfbiografi i Biografiskt Lexikon, IX, s. 233.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
