Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
VICTOIi GRANLUND.
30
till Glückstadt. Barsænius begaf sig till danske cancelleren
B-enieking, samt fordrade på grund af Roskildfreden ej blott
att det tagna godset ocb fartyget skulle återställas och fångarne
befrias, utan äfven att Carlof måtte arresteras. Renieking
svarade att den kongl, regeringen ännu ej tagit sig saken an,
och hänvisade till Eberstein. Denne svarade genast att han
redan vid första underrättelsen befalt att taga skepp och gods
i förvar, och uppdragit åt en adjutant att inventera det
sednare; men han hade betänkligheter vid att arrestera Carlof, då
denne handlat i »i Hans danska Majestäts namn». Emellertid
blef Carlof, som på aftonen samma dag var inbjuden till
fältmarskalken såsom gäst, underrättad om att han sväfvade i fara,
till följd hvaraf han skyndsamt om natten inlastade allt guld
och andra dyrbara föremål, som kunde medföras, på en jakt,
samt seglade till Brunsbüttel och derifrån på ett annat fartyg
till Emden.
Först sedan Carlof väl undkommit med det förnämsta af
det röfvade godset, visade de danska myndigheterna på platsen
någon mindre obenägenhet att gå svenske residentens fordringar
till mötes, ehuru hufvudsakligen blott i en punkt; men Müller
måste ånyo affärda Barsænius, nu åtföljd af kompaniets
con-director Lieb. Wolters, innan ens fångarne erhöllo sin fulla
frihet. De svenska ombuden fordrade ånyo att Carlof måtte
tillrättaskaffas, och hans bokhållare Johan Cornelis eller
Cor-nelissen, som deltagit i det förrädiska anfallet på Cabo Corso,
och nu åtföljt Carlof till Glückstadt, måtte arresteras och
förmås att lemna nödiga upplysningar och framtaga
förteckningarna öfver laddningarna, att fångarne måtte lössläppas samt
att gods och fartyg genast måtte återställas. De danska
myndigheterna slösade mycket med goda ord, lofvade allt utom det
sista, hvarom — hette det — man först måste skrifva till
konungen, men i handling visade man föga beredvillighet.
Fångarne saknade man ali rimlig förevändning att qvarhålla;
men i allt öfrigt stannade det vid tomma löften1). Barsænius
utvecklade vid sitt uppdrags utförande mycken energi och nog-
Joh. Phil. v. Krusenstiernas berättelse t. kon. Carl Grust.. dat. Flensburg
den 25 Junii 1658; residenten Y. Müllers bref t. kon., dat. Hamburg d. 12
Jun., o. Gr. Barsænii berättelse d. 12 o. 15 Jun. s. å., bl. han dl. rör. Afr.
komp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
