Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
VICTOIi GRANLUND.
34
riktiga önskan om fredens befästande, ville återställa, allt, äfven
det Carlof med sig bortfört, endast man finge någon tid på sig,
till ocb med att »skaffa Carlof vid banden», blott konungen af
Danmark ej förbundes att utlemna honom.
Största svårigheten mötte dock — på detta stadium af
underhandlingarna — frågan om säkerhet för ersättningssumman;
ty att Danmark då ej kunde utbetala den sednare, insågs och
medgafs äfven från svensk sida. Men konung Fredrik hvarken
kunde eller ville »förstå sig till någon reell assecuration»,
allraminst »i land». Han beslöt derföre att sända Ove Juel för att
enskildt underhandla med Carl Gustaf. Juels uppdrag var, att
om Carl Gustaf ej ville nöja sig blott med löften, skulle Juel lofva
obligationer af några köpmän i Hamburg eller Amsterdam. Vore
konungen af Sverige ej dermed nöjd, »finge man befalla Gudi
saken, emedan mer ej göras kunde». Till köpmännen ville
konung Fredrik förskrifva några länder såsom underpant, men
ingalunda till konungen af Sverige, »emedan han då wäl wiste,
att han aldrig finge dem igän, där till aldrigh prætexter kunna
feelas» (enligt franske ministern Terlons meddelande till Coyet
från konung Fredrik)1).
Konung Carl Gustaf visade sig genast tillmötesgående, och
lofvade att nöja sig med borgen af köpmän i Danmark och
Hamburg allenast för värdet af hvad Carlof bortfört, jemte det att
kolonien, skepp och varor återlemnades »inom en sådan tijdh, som
kan här till wara rum nog och tilldrageligh»2). Jemte detta svar
öfversände konungen en af Krusenstierna uppsatt specifikation
öfver den lidna skadan3), som dock ännu ej kunde i penningar
värderas. Men när Danskarne väl fingo veta, att konungen af
Sverige ville nöja sig med den erbjudna säkerheten, då
förändrades genast tonen, och de tycktes alldeles hafva glömt hvad
de förut högtidligen erbjudit sig till, satte ånyo i fråga eller
Coyets br. t. kon. C. Gr. d. 23, 27 o. 29 Junii, Sten Bielkes o. Coyets
d:o d:o d. 23 o. 27. »Danica».
2) Br. t. fredskommissarierne d. 28 Junii. Fryxells uppgift om resultatet
af O. J:s beskickning är således alldeles oriktig. Fryxell yttrar nemligen, del.
12, sid. 59, att Ove Juel ej »hade kunnat utverka någon betydligare eftergift.
Juel hade tvärtom vunnit just hufvudsaken och allt hvad som rimligtvis
kunnat begäras, så framt man ej ville fordra att Carl Grustaf skulle nöja sig
endast med tomma löften, af hvilka han fått en mängd förut, hvilka aldrig
blifvit uppfyld a.
3) Se bil. n:o 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
