Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
VICTOIi GRANLUND.
36
var full enighet uppnådd. Men i denna »tergiverserades»
oaflåtligt. Äfven utlemnandet af det tagna skeppet och qvarvarande
gods — det lättaste vilkoret att uppfylla — uppsköts
oupphörligt under hvarjehanda förevändningar, oaktadt rättsfrågan var
alldeles klar, hvilket med skäl ökade misstroendet till danska
regeringens afsigter1). Och om det verkligen var, såsom man
velat påstå, — vi lemna den saken derhän — Oarl Gustafs
afsigt att söka anledning att återupptaga striden, så skulle
orättmätigheten af hans steg varit alldeles obestridlig, om danska
regeringen å sin sida handlat ärligt och lojalt i denna punkt; och
han skulle dä saknat ali förevändning att å sin sida underlåta
fullgörandet af fredsvilkoren. Nu handlade dock danska
regeringen så som om den nödvändigt velat framkalla en brytning,
ty det hade erfordrats nästan mer än mensklig långmodighet
att fördraga så mycket krångel och så många trakasserier; och
Carl Gustaf, med sin häftiga och beslutsamma charakter, var
icke den man, med hvilken man ostraffadt kunde företaga
dylika experimenter2).
0 Coyets br. t. Ehrensteen. »Danica».
2) Yi nödgas här inlägga en bestämd gensaga mot professor Fryxells
skildring (Berätt. nr Sv. Hist. 12: 55 o. flerestädes) af Carl Gustafs och de
svenske underhandlarnes politik emot Danmark vid denna tid. Han säger t. ex.
bl. a. »Sveriges påståenden voro stundom obilliga, några till och med
stridande mot roskilderfreden. Danskarne prutade envist och häftigt emot samt
ropade högt öfver hårdhet och orättvisa. Svenskarne vid höllo dock orubbligt
sina fordringar», o. s. v. Enligt F. skulle således Danskarne vara de illa
behandlade och förfördelade, Svenskarne deremot de förfördelande, trakasserande
och orättvise. Denna skildring visar sig vid granskning såväl af de
källskrifter hr F. icke begagnat (åtminstone ej anfört), men som dock äro de
vigtigaste, utförligaste och mest upplysande, som af den, hvilken han sjelf betecknat
såsom sin hufvudkälla, vara alldeles skef och vanställande. Ty det både är
bevisadt och kan ytterligare till öfverflöd med offentliga handlingar bevisas,
att det just var de danske ministrarne, som genom ständiga undanflykter, nya
tolkningar af traktaterna, intriger med Holländarne i strid med uppgjorda
aftal, uppskof och en mängd andra påhitt gåfvo riklig anledning till klagomål
å Svenskarnes sida. Hvilka af Svenskarnes fordringar voro obilliga och
orättvisa, och hvilka stredo mot Iloskildfreden ? Yar det obilligt och orättvist att
Sverige fordrade uppfyllandet af densamma, och huru många punkter deraf
uppfylde Danmark sjelfkrafdt, utan att behöfva tvingas dertill? Huru ofta
visade sig uppriktig och ärlig vilja å de danske underhandlarnes sida att
uppfylla sina ingångna förbindelser? Yar det t. ex. obilligt och orättvist att
Sverige enligt fördraget fordrade tullfrihet i Sundet och Bälterna, ett vilkor
som man å dansk sida ville undandraga sig att uppfylla? Eller Sveriges
fordran på att Bomsdaien skulle anses tillhöra Trondhjems stift, hvilket danske
fredsmäklarne först utan tvekan erkänt, men sedan förklarade vara något
alldeles nytt? Eller Sveriges fordran på återlemnandet af de före kriget tagna
tre svenska skeppen — återlemnandet af grefve Königsmarks m. fl. Svenskars
gods, som tagits efter fredsslutet, eller ersättningen till A frikanska kompaniet ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
