Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
VICTOIi GRANLUND.
38
punkt, ock som sannolikt var en ingalunda ovigtig anledning
dertill, att dessa underhandlingar drogo så längt ut pä tiden, och
blefvo utan resultat, har hittills ej blifvit uppmärksammad, men
framgår otvetydigt ur de svenske fredskommissariernes
brefvexling. Den ene af de svenske underhandlarne, Sten Bielke, synes
nemligen genom sin benägenhet för eftergifter haft en ej
oväsendt-lig andel deri att de danske underhandlarne kunnat drifva en
sådan politik, som den hvilken betecknar dessa långtrådiga
förhandlingar. Bielke var Coyet öfverlägsen i rang, men
underlägsen i afseende på kraft och drift. Af någon liten personlig
fåfänga och afundsjuka ville han låta Coyet känna skilnaden i
ställning dem emellan, och omfattade helst en annan mening än
Coyets. Coyet ville ej direkt hos konungen uppträda med
anklagelser mot sin medkominissarie, men det framgår äfven af
hans bref till Carl Grustaf, att han vid åtskilliga, ej få tillfällen,
tvingats att handla pa egen hand, för att hans konungs och lands
intressen ej måtte blifva tillbakasatta. I sina bref till
statssekreteraren Ehrensteen är han deremot icke så förtegen, utan klagar
ofta bittert deröfver, att Bielke icke blott ville tillbakasätta
honom, utan äfven ville göra sig behaglig för Danskarne genom
att icke så strängt hålla på sin konungs fordringar. Coyet säger
att han ofta måste använda mer övertalningsförmåga mot Bielke,
för att öfvertyga honom att man ej kunde eller borde gifva
efter, än för att få sina fordringar erkända af Danskarne1).
Några brefutdrag från de svenska sändebuden från tidén
straxt efter det de danske medgifvit ersättningen och erhållit
konung Carls medgifvande i afseende på säkerheten, skola bättre
än något annat motivera vårt omdöme om den danska politiken
under dessa förhandlingar.
Den 2* j™" 1658 skrefvo de svenska sändebuden bl. a., att
’de danske mächta upsatte sig emot den 14 art., touscherande den
Afrikanska saken. Ty hr Gerstorff urgerade att på do i Afrika
borttagna sakerna ej borde prætenderas, emedan de redan voro
uppbragta före fördraget i Tosterup, förmenandes att afrikansk
hamn härutinnan skulle lika gälla med en dansk, och att
derföre possessionen af de eröfrade varorna icke kunde Danmark
disputeras deraf, att de först efter samma fördrags afslutande in-
l) Se Coyets bref till Ehrensteen d. 11 Junii 1658, m. fi. »Danica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
