- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
328

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

VICTOIi GRANLUND.

46

icke gagnade, men väl skadade Sveriges intressen. Frankrike,
England och Holland uppträdde såsom »mediatorer», och af dessa
makter var det endast Frankrike, som förhöll sig såsom en
opartisk medlare. England, eller åtminstone dess fullmäktige, iakttog,
af lutter afund emot Sverige, hvars öfvervigt i Östersjön och
hvars handelsutveckling det fruktade och sökte att hindra, ett
ofta mer än tvetydigt uppförande; och hvad Holland angick, sa
visade det mot Sverige den mest uppenbara afvoghet och
partiskhet, som snart öfvergick till öppet väld, fastän utan
krigsförklaring, och, besynnerligt nog, med bibehållandet af sin medlareroll.
Frankrike representerades af Hugues de Terlon. England af
Algernon Sidney och Robert Honywood och Holland af Gotfri ed
van Slingeland, Pet. Vogelsang, Peter de Huybert och J. Wilh.
von Haaren, för att icke tala om dess flotta och kanoner, hvilka
på sitt sätt spelade den kraftigaste fredsmäklarerollen, ehuru
ingalunda »den ärlige mäklarens». Till underhandlare å svensk
sida voro utsedde riksråden Schering Rosenhane och Sten Bielke
Coyets tjenster togos i anspråk på andra håll.

När 11 punkten i fördraget, hvilken handlade om
Guineafrågan, mellan fredsunderhandlarne kom på tal, upprepade de
danske underhandlarne sina gamla ofta vederlagda påståenden,
sade att de alltid protesterat emot Sveriges fordringar att hvad
de förut medgifvit, hade de gjort »coacti», på det de derigenom
måtte blifva den svenska arméen qvitt ur landet, som dem% var
så svår att underhålla, men icke emedan Svenskarne hade någon
rätt eller fog det att yrka ; upprepade det gamla talet om Carlof,
och förklarade att af Danmark nu mera ej kunde fordras
uppfyllandet af 11 punkten i Roskildfördraget »efter tiden nu vidt
förändrat sig» sedan det samma afslöts. Svenske
underhandlarne svarade att hvad Carlof borttagit »på grund af sin
kommission», det borde såsom andra illegala priser restitueras; »ty
sådan som occupationen är, sådan bör restitutionen vara» ; och
att om Danskarne ville underhandla på grund af Roskildfördraget
i öfrigt, så vore de äfven förpligtade att följa det i denna punkt2).
Oaktadt Danskarnes gensträfvighet i denna fråga, framgår clet
tydligt af hela underhandlingens gång, att Sverige nog skulle
fatt den fordrade ersättningssumman, om ej de holländske och

x) Detta var alis icke sannt.

2) Prot. öfv. danska fredstraktaten d. 27 Sept. 1659, sid. 179, »Danica».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free