Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
SVENSKA AFRIKANSKA KO M PAN JETS HISTORIA,
323
engelske underhandlarne förhindrat detsamma; freden hade då
kunnat hastigt afslutas, äfven i andra hänseenden fördelaktigare
för Sverige än sedan skedde, Afrikanska kompaniet hade undgått
ruin och kanske hade kolonien ännu i dag varit svensk. Att
det gick som det gick, derför har Sverige Hollands och Englands
småsinnade afundsjuka att tacka. De holländske och engelske
underhandlarne — men hufvudsakligen Holländarne — framkommo
oupphörligt med nya förslag och påståenden, äfven om hvad som
alis icke hörde till saken, eller ens i någon mon borde vidkomma
dessa underhandlingar och fredstraktaten, men hvilka förslag ofta —
d. v. s. nästan alltid när de icke syntes vara blott och bart
tillfälliga fantasifoster — endast afsågo Hollands eller Englands enskilda
fördelar, och de gingo härvid så långt, i befrämjande af
uteslutande egna men för denna fred främmande intressen, att
Danskarne sjelfve slutligen funno sig besvärade af dessa sine
hjel-pares och allierades tillvägagående, och så uttröttade af allt deras
ofog och öfvermod, för hvilket äfven Danskarne voro utsatte, att
de, såsom bekant är, på egen hand med Sverige uppgjorde
freden. De holländske och engelske underhandlarne, — alltid med
ett stort afgjordt pius för de förre i egoism och hänsynslöshet, ■—
syntes betrakta fredskongressen såsom en handelsbörs, der de,
såsom privilegierade mäklare, i första rummet hade till pligt mot
sig sjelfve att se sig tillgodo med så hög procent som möjligt,
och att sörja för det de, åt hvilka de egnade sina tjenster, gjorde
ömsesidigt så dåliga affärer som möjligt. Att deras egenskap af
medlare mellan tvenne stridande makter, hvilka begge nu önskade
fred, ålade medlarne några förpligtelser emot desse, synas de
icke haft begrepp om. Det är ingalunda någon angenäm, utan
tvertom en högst obehaglig, pligt för historieforskaren, att
framhålla sådana skriande missförhållanden — men sanningen
framför allt. Och historiens omutliga dom måste blifva, att
fredsmäklarnes mellan Sverige och Danmark åren 1659 och
1660, Hollands och Englands, tillvägagåenden utgöra en
abnormitet^ som kanske saknar sitt motstycke. Dock ega alltid
Englands blott en försvinnande del deri, emot hvad som tillkommer
»Greneralstaternas» ombud.
De svenske underhandlarne visa dock ingen klenmodighet
gent emot den nu betydligt försämrade ställningen. Den 21
Dec. 1659 meddelade Rosenhane och Bielke genom Terlon, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
