Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
SVENSKA AFRIKANSKA KO M PAN JETS HISTORIA,
323
De främmande fredsunderhandlarne voro, med undantag af
de franske, alis icke benägne, att låta Sverige få rätt i
Guineafrågan. De funno inga skäl att ingå på Sveriges fordringar, enär
konungen af Danmark »mera af tvång än på rätts vägnar dertill
samtyckt, för att blifva af med den svenska militien ur landet. »
Alla våra skäl — skrifva sändebuden — »wele intbet mebr
amenderas», dock gåfve Terlon någon förhoppning att saken skulle
kunna drifvas igenom och att penningarne skulle kunna få
qvit-tas mot något annat. *) De vidhöllo emellertid sina fordringar,
och konungen gillade deras åtgärder. 2)
Konung Carl Gustafs bref till de svenske underhandlarne
under dessa sista veckor af hans lif utmärka sig för synnerlig
klarhet, bestämdhet och statsklokhet, och beteckna äfven hans
innerliga önskan att snart få en säker fred. Den 12 Jan. 1600
skrifver han från Göteborg bl. a.: »Allt hvad vi vele tractera
må vi nu afhandla och klart uttrycka och sluta, och en annan
gång tiga stilla, ty sedan att hafva krig och föra krig med
Danmark eller Holland, eller råka med dem uti missförstånd, eller
gifva dem [anledning] allenast igenom någon perverse explication
emot deras fattade concept, derföre bevare oss milde Herre Gud,
— — och måste nu verket rätt utarbetas». Om Holländarne
yttrar han sig med det största missnöje: »Huybert ser jag är näst
Yogelsang vår hätske fiende, men med hotande och trug skola
de intet få af mig». 3) En annan gång befaller han sändebuden
gå »ferme» uti verket. Man borde icke släppa köttstycket och
famla efter skuggan.4) I ett annat bref några dagar derefter
befaller han dem att först begära för hvarje punkt bestämdt svar,
hvad konungen af Danmark ville; sedan kunde mediatorerne få
jemka med konung Carl sjelf. »Ty månge contestationer utan
suite hafva ingen effect». Mediatorerne skulle man ej tillåta
komma med några egna pr öje eter; »komma de dermed
avan-cerandes, måste man dispensera dem a mediationis munere, ty
Svenska sändebudens br. t. kon. C. G. d. 28 Dec. 1659; prot. sid. 427.
2) Svenske fredskonimissariernes deklaration öfver mediatorernes
påminnelser (slut. af Dec. 1659; protok. sid. 465) är helt kort och bestämd: »Ad
artic. 23. Quod de causa Guincensi primo in Eoschildensibus pactis statutum,
et postea Hafniæ concordatum est, omnino remitti non polest, quia pacto
con-vcnto et æquitate ni t. i tur ». Kon: s svar den 2 Jan.
3) Prot. ang. fredsunderhandl. s. 510.
4) Br. t. sändebuden; prot. sid. 529.
Bist. Bibliotek. 1879. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
