- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
332

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

VICTOIi GRANLUND.

50

med detta folk (de främmande sändebuden) är intet något att
uträtta, utan blott bedrägeri och ovisshet, och uppå sä falska
principia sättia hela sin välfärd vore foiblesse af förståndigt folk.» ’)
Då han aflät sin sista skrifvelse till underhand!arne hade hans
missnöje stigit till sin höjd. I detta bref, hvilket äfven för
öfrigt är ganska anmärkningsvärdt, likasom näst föregående,
befaller han dem fordra bestämdt svar (»rotunde») af mediatorerne,
om de ville vara vänner eller fiender, och likaledes bestämdt
svar af Danmark rörande en viss termin, då freden skulle vara
sluten, och alla fiendtligheter upphöra, Att draga ut verket in
infinitum kunde icke tålas. 2)

Kort derefter — den 12 Februarii 1660 — var Carl Gustaf
död, och med denne väldige herrskares bortgång hade också modet
hos Sveriges många fiender och motståndare betydligt vuxit.
Svårigheterna att fortsätta kriget voro å Sveriges sida, likasom
ä Danmarks, stora, och behofvet af fred ökades dag från dag.
Detta begagnade sig isynnerhet Holländarne af för att, vid sidan
om fredsfrågan, söka genomdrifva sina önskningar; och för att
vinna dessa drogs saken ut på tiden under alla möjliga
förevändningar. Men länge höllo dock de svenska sändebuden energiskt
pä Sveriges rätt, och den svenska förmyndareregeringen förhöll
sig, isynnerhet i början, ganska bestämd och i den aflidne
konungens anda. Dess första instruktion för fredsunderhandlarne
föreskrifver, att de skulle för Trondhjems län fordra Bornholm och
ersättning för Guinea, eller ock de adeliga godsen i Skåne samt
en del af Aggerhus stift i Norge till Glommen. Skulle detta
ej lyckas, utan man måste låta Danskarne behålla godsen i Skåne,
så skulle åtminstone de fem små länen i Norge, jemte
Fredrikshall, gifvas för Bornholm och ersättningen till Afrikanska
kompaniet. 3)

Mera än Danskarne sjelfve motsatte sig de holländske
freds-mäklarne den af Svenskarne fordrade ersättningen. Holländarne
ville hvarken att Sverige skulle återfå kolonien, eller att korn-

*) Om den ene af de engelske underhandlarn e, Sidney, som ofta hade
uppträdt såsom en Sveriges motståndare, yttrar han: »Jag ville önska att
Sidneys stora näsa hade fått en knäpp». Br. t. sv. sändebud, d. 23 Jan.
Prot. s. 536 -538.

2) Br. till sv. sändeb. d. 26 Jan. Prot. s. 545.

3) Heger. t. sv. sändeb. Gröteborg d. 23 Febr. 1660. Riks-Registr. o.
prot. sid. 593 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free