- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
335

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

8 V ENSK A AFRIKANSKA KOMPANIETS HISTORIA.

337

oupphörligen dag efter dag förandrade». Men nu, sedan ali
tillförsel sjövägen till Köpenhamn var afskuren, funno de sig
tvingade att åtminstone afstå från den förra taktiken, och förklarade
sig lemna allt i de främmande underhandlarnes händer. Nu var
det deremot desse, som gjorde svårigheter. Genast vid första
sammanträdet *) förklarade Sidney, att om någon ort i Norge vore alis
icke vardt att tala; hellre ville han åtaga sig att bringa
Danmark derhän att nolens volens afträda Bornholm. Yid den
följande sammankomsten 2) framkom hr Vogelsang med ett yrkande,
som dock genast mötte det bestämdaste motstånd af de franska
och engelska sändebuden. Han fordrade nemligen hvarken mer
eller mindre än att, oaktadt ingen fred mellan Sverige och
Danmark var sluten, den svenska framför Köpenhamn liggande
flottan skulle upphöra med att hindra tillförseln till staden genom
att uppsnappa de farkoster, som ärnade sig dit. Rosenhane
hemstälde om detta öfverensstämde med mediatorernes löfte att
pressera konungen af Danmark till fred, och sade att han ville hellre
att svenska flottan låge på hafvets botten, än att den skulle tåla
att fienden finge tillförsel i dess åsyn; och Sidney frågade
häftigt med hvad skäl man ville förhindra Sverige att agera emot
sin fiende till sjös, när denne hade fritt att till lands göra de
svenske afbräck, och ingen vapenhvila vore afslutad mellan
Sverige och Danmark. Herr Vogelsang blef deraf helt »confus»,
och hade intet att svara. Emellertid uppmuntrades dock
Danskarne af detta Holländarnes beteende så mycket, att de, den
4 April, på Svenskarnes dagen förut aflemnade utförliga förslag
rörande ersättningsfrågan, svarade blott med de orden: »Ut
arti-aili hi expuncti in nihihwi redig antar».

En vecka sednare 3) infann sig den ene af de holländske
underhandlarne, hr Vogelsang, hos de svenska sändebuden, och
fordrade under hotelser att Sverige skulle afstå från ali
ersättning i Guineasaken. Han och hans medkommitterade, förmälde
han, hade bestämda ordres att främst af allt yrka pä detta
af-stâende, och han påstod att de franska och engelska sändebuden
hade ordres att fordra detsamma. Men när Svenskarne nekade
»föll ban till bönboken och bad Deras Excellenser, icke för Dan-

0 Den 20 Mars.

2) Den 25 Mars.

3) Den 12 April,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free