- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
360

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

VICTOIi GRANLUND.

78

förefallande läglighet i akt taga lära, antingen oss alldeles nr
den handeln att bringa genom Cabo Corsos bemäktigande eller
handelns perturberande». Engelsmännen hade vidlyftigt
ordat om hvilken ersättning Sverige borde gifva England för att
få sin besittningsrätt till Cabo Corso af England bestämdt
erkänd, men Leyonberg hade afböjt frågan härom, enär han i
det hänseendet saknade instruktioner, hvarföre han beder svenska
regeringen och kompaniets direktörer snart härom afgöra, på
det han måtte kunna, på grund af en otvetydig uppgörelse,
fordra återställande af kolonien, om Johan Claesson skulle
på något sätt hafva afhändt Svenskarne densamma, och sålt
den till Engelsmännen, hvilket vore det farligaste och mest att
frukta1).

Kort derefter visade sig engelska regeringens och
kompaniets verkliga innersta mening, som var att hindra ali
förbindelse mellan Sverige och Cabo Corso eller Johan
Claesson, för att sjelfve hafva fria händer. Då Leyonberg
misslyckats så väl att erhålla tillåtelse för ett svenskt fartyg att
åtfölja de engelska till Guinea, som ock att få en fullt
betryggande förklaring af engelska regeringen, försökte han att på
något af de engelska skeppen få medsända de personer, som
Afrikanska kompaniet ville ditsända, och som öfver Holland
nu ankommit till England; och erhöll äfven, fastän med
svårighet, löfte af »den förnämste kaptenen eller amiralen», Stokes,
att de skulle få medfölja på hans eget skepp. Men den ene
af de två, en tolk, som åtföljde hr Morman eller Mörman,
hade pratat bredvid munnen, så att deras tillämnade resa
blifvit bekant; och följden blef stränga ordres till Portsmouth att
ingen, icke ens Engelsmän, utan kompaniets särskilda tillåtelse,
finge medfölja expeditionen. Leyonberg inlemnadc då ett
memorial till kompaniet med klagomål häröfver, och kompaniet,
som hade de obotfärdigas förhinder, svarade med den
besynnerliga förklaringen, »att som kompaniet ännu icke vore så
ordnadt och formeradt, som dess beskaffenhet fordrade, ville det
nu ej gerna utbyta gamla konditioner mot nya», och det vore
vanligt, att ingen annan finge medfölja kompaniets fartyg än
kompaniets egen betjening. »Om fjorton dagar» — då nya

l) Leyonbergs br. t. K. M:t d. 26 Dec. 1662.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free