Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
SVENSKA AFRIKANSKA KO M PAN JETS HISTORIA,
323
diplomatiskt uppdrag besökte Haag ocb Paris, framstälde på
begge ställena bestämda yrkanden på att Danmark skulle
anses såsom rättmätig egare till Cabo Corso, påstående att Sverige
i freden 1660 afstått ej blott från ersättningen för svenska
Afrikanska kompaniets förluster, utan äfven från anspråken på
de svenska fästena och faktorierna i Guinea, och att dessa
således borde återställas ej till Sverige, utan till Danmark.
Oharisius erbjöd sig dumdristigt nog att med fredstraktaten
bevisa Danmarks rättigheter, men han aktade sig väl att
framvisa samma traktat. Det förefaller alldeles oförklarligt huru
diplomater, som ville åtnjuta och bibehålla något slags anseende,
kunnat tillåta sig att öppet och offentligt framkomma med så
uppenbart sanningslösa påståenden, hvilkas falskhet så lätt
kunde bevisas. Men äfven om en sådan person kunde tänkas
nog fräck, att vilja utsätta sig för att blifva ansedd såsom
en opålitlig och föraktlig politisk vinglare, så skulle väl något
ändamål ligga bakom ett sådant uppträdande. Detta är
emellertid omöjligt att fatta. Danmark sjelft kunde uppenbarligen
ingenting vinna derpå, ty sanningen skulle snart komma i
dagen ; och om afsigten var att blott gifva Holländarne ett
svepskäl för att uppskjuta godtgörelsen till Sverige, så var detta
ett allt för ringa ändamål. Okunnighet o in verkliga
förhållandet kan icke förutsättas, ty Sehested var sjelf en af de danske
fredsunderhandlarne, som nödvändigt måste känna till hvad
ban sjelf af handlat, synnerligast när det gälde en fråga som
spelat en så betydande roll och blifvit så länge och ihärdigt
omtvistad både med blod och bläck. Och likväl försäkrade
han alldeles bestämdt att svenska besittningarna i Guinea
af-trädts till Danmark, och gjorde sig mycket besvär för att söka
få folk att tro derpå. Konung Ludvig XIV i Frankrike hade
uppdragit åt sin ambassadör i Haag, D’Estrades, att understödja
Sveriges anspråk, och Silfvercrona hade skaffat sig en
förklaring af konung Ludvig att hans ambassadör T erlon försäkrat,
att i fredstraktaten mellan de nordiska kronorna alis icke var
taladt om forterna och »logierna» i Guinea1). Sehested, som
*) Hvarföre begärde oeh fick ej Silfvercrona genast från Stockholm en
verificerad afskrift eller ett tryckt exemplar af samma traktat, i stället för att
göra så många omvägar? Detta är lika obegripligt som Danskarnes beteende,
och som Silfver er o ii as glömska af de bevis han sjelf hos Gen er al statera e förut
anfört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
