Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
SVENSKA AFRIKANSKA KO M PAN JETS HISTORIA,
381
kolonien, utan löfte om allians1), en förmodan som snart
fullkomligen besannades2).
leke förr än Silfvercrona efter en lång tids fåfänga försök
visat att lian svårligen kunde genomdrifva den äskade
ersättningen i Gruineafrågan, tog Appelbom någon mera verksam del
i underbandlingarna derom; dels, såsom nämndt är, emedan
regeringen till en början lemnat uppdraget bärom uteslutande åt
Silfvercrona, dels ock emedan han var missnöjd med denne
sednare, enär denne ofta och just i de vigtigaste punkterna
handlat Appelbom oåtspord, äfven sedan han fått ordres att i allt
meddela sig med denne sin förman. I sina bref till
Ehrensteen säger A. att uppdraget ej väl tjenade i hans och
Silfver-cronas hand tillika, emedan S. ingererat sig både i sin och
A:s kommission, och att han (A.) väl hade kunnat hårdare insistera
på att få drifva affären, oin han ej fruktat att i Sverige blifva
1) A:s br. t. K. M:t d. 9 Febr. 1665.
2) Denne sin utmärkte diplomat lemnade svenska regeringen, bedröfligt
att omtala, i det största ekonomiska trångmål. Han hade att fordra af
regeringen 10,000 rdr specie, men fick hvarken dem eller den löpande aflöningen.
Han klagade derföre ofta i sina bref till Ehrensteen på det mest rörande sätt
öfver sin stora ångest och nöd, och att han väntade penningar från Sverige
»såsom hjorten ropar efter friskt vatten». Han hade ingenting att betala sina
skulder i Holland med, och ingenting att lefva af, om krediten toge slut. Ȁr
Gudi allena bekiändt», skrifver han d. 8 Jan. 1665 till Ehrensteen, »med hvad
bekymmer och ängslan jag å denna dyra och kosteliga orten, den [denna [-chargen]-] {+char-
gen]+} så vida, Gudi lof, med sådan ära och respect förestått hafver, att ingen,
ehvem det vara må eller ehuru mig illa affectionerad, skall hafva det ringaste
blamabelt der uppå att säga». Och ehuru han i många år måst vänta på sin
lön, och ännu intet erhållit, och — fortsätter han, »ehvad jag i högsta nöd
ängslan och trångmål lefvat, så har jag, för K. M:ts respect och tjenst
skull, det så förtegat och innehållit, att ingen annan (utom tvenne förtrogne
som mig med förskott understödt) kommit till att märka annat än att jag, så
väl som andre Kongelige och förstelige ministrar här, hafver alltid varit väl
och precist betald; och derigenom hafver jag intill denna stund, så
conserve-rat och bibehållit min credit, och conseqventer kronans respect, att — utan
vanterie att säga — ingen högre eller nedrigare minister här bättre credit haft
hafver. Men om K. Bror visste huru bekymmersamt det är och öfver ens
krafter att maintenera sig i ära och credit, isynnerhet å en publique theater
för hela verlden, såsom en minister af en så considerabel och renomerad chrona
och stat, den fast alle puissancer i Europa redouterat och bäfvat före, skulle
han visserligen anse det som ett under.» Nu kunde han emellertid icke längre
uthärda. Med alla sina suppliker, demonstrationer och böner hade han ej
kunnat mer erhålla än ett stort volumns, så att han befann sannt vara : nil carius
emitur, quam quod Suecibus venditur; och som han fått säkert veta att
Silfvercrona efterstod hans tjenst, så vore han benägen att lemna den blott han
fick sin fordran ersatt. Han ville då sätta sig ned någonstädes i ro, för att
der sluta sina dagar, och säga: inveni portum, spes et fortuna valete; ty han
kunde omöjligen längre hålla ut. Och vore derföre bättre att nu »med äran
afkomma än sedan med despect och skam» — ty om crediten och respecten
vore slut, så »consequenter pas le pain a manger».
Eist. Bibliotek
1879.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
