Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
SVENSKA AFRIKANSKA KO M PAN JETS HISTORIA,
385
ministerpost till de nordiska länderna, väl i sitt samvete tänkt,
att namnet af rätte Holländare vore odieust i Sverige, enär de
i alla hänseenden sig sa trolöst emot Sverige förhållit’. Valet
af sändebud var dock icke alis egnadt att i Sverige gifva ett
bättre intryck, ty hr Isbrandts synes hafva varit en om också
slug, dock plump och oförskämd person, som allraminst visste
att uppföra sig såsom en diplomat egnat och anstått; och det
visade sig snart, att hela ambassaden afsåg blott ett enda
ändamål, nemligen att narra Sverige till att ingå en ny
allianstraktat, vida vådligare för Sverige än någon af de förut med
staterne afslutna, men icke att i någon punkt göra rättvisa åt
Sverige och derigenom söka vinna en trogen och pålitlig
bundsförvandt. Sådan var åtminstone hans instruktion från början1).
Sedan fann man väl i Haag, att det var temligen orimligt att
vilja fordra allt och gifva intet; men då Generalstaterne
började vilja göra någon liten eftergift, var det för vinnande af
deras syften för sent, och hela den långa underhandlingen, som
räckte l1^ år, blef utan resultat. En hel volum i ßiksarchivet
upptages af protokollen öfver denna på sitt sätt märkliga
diplomatiska tvekamp.
När Isbrandts i början af Junii 1665 ankom till Stockholm,
tillsatte förmyndareregeringen en särskild kommission, som
skulle med honom underhandla, och det visar sig tydligt att
regeringen ville behandla honom såsom en person, den der
både kunde och ville afgöra de sväfvande tvistefrågorna.
Ledamöter i kommissionen voro: riksrådet Jöran Fleming, vice
presidenten Isr. Lagerfelt, statssekreteraren Edv. Ehrensteen,
hofråden Pet. Jul. Coyet och Ambrosius Hirschenstierna, och
sedermera äfven riksrådet Ped. Sparre. Valet af dessa
personer antyder hvilken vigt man syntes vilja lägga vid hans
beskickning. Men genast i början ådagalade han, äfven om detta
ej varit kändt förut, att hvarken hans eller hans principalers
mening var att afgöra någon enda tvistepunkt. När de svenske
1) Appelbom, som »ingen möda, flit och bekostnad sparade till att
penetrera och öfverkomma allt hvad som K. M:t och kära fäderneslandet
concernerai och angår», och som oupphörligen hemsände afskrifter af de mest
hemliga handlingar, hade äfven skaffat sig den hemliga instruktionen för Isbrandts
och hemsände den d. April i bref till rikscancelleren. Svenska regeringen
hade således kännedom om denna förr än I. hitkom, men behandlade honom
ändock såsom om man väntat att han skulle söka ställa allting till rätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
