- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
384

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386

VICTOR GRANLUND. ,

84

kommissarierne yrkade på upprättelse i Guinea-frågan, svarade
Isbrandts, att han hade så klena instruktioner och ingenting
derom visste, utan trodde icke blott att den saken nästan var
afgjord genom Silfvercrona, utan också att frågan om Nya
Sverige vore inbegripen i ersättningsfrågan rörande Guinea. Om
hvad som passerat i Guinea visste han ingenting, och han
sökte undandraga sig allt afgörande derom. Vid
sammanträdena visade han sig oftast spotsk och »animos». Till
subsidiernas erläggande nekade han rent ut, under hvarjehanda haltlösa
förevändningar. När det blef fråga om Elucidations-traktaten
sade han hånfullt: »Om den är juribus regum contrarius,
absurd, impossible till att hålla, contradictoire, det kunde han
intet see; men i det K. M:t begiärer att han måtte derogeras
och afskaffas, så seer man deraf att K. M:t är skyldig att hälla
honom»; och förklarade derjemte helt frankt, att rätta orsaken
hvarföre han kommit hit, vore att han skulle begära hjelp emot
England. (!) Emellertid i stället för svar på saken i fråga,
yttrade hr I. blott, med afseende på sitt lands behof af hjelp mot
England och biskopen af Münster: »Interea perit Saguntum»,
eller »interea patitur justus» eller något dylikt. Det behöfdes
verkligen en cynisk fräckhet för att benämna sin nation, som
då inom bela Europa hade rykte om sig att vara den mest
trolösa af alla, med ett sådant epitet1). När han erinrades om
Hollands orättvisor o. s. v., svarade han: »Skall jag svara
dertill?» När man förestälde honom, att Holland väl fordrade
uppfyllande af alla traktatsbestämmelser och nya förbindelser
dessutom, men ville sjelft icke göra någonting för att afhjelpa
de många berättigade klagomålen, svarade han fräckt, att
Ge-neralstaterne icke ville gå in på någonting, utan blott positivt
fordrade *hjelp mot England. Då honom svarades, att »när
K. M:t fått satisfaction, så varder väl K. M:t något visst emot
honom igen förklarandes», yttrade han »det svaret har jag visst
länge sedan», och »låpp dermed ut»2). Då han fann, att han
likväl ingenting med blotta fordringar och pockande kunde vinna,
sade han sig ämna resa, men då kommissarierne togo hans upp-

*) Följande omdöme af en svensk rådslierre om Generalstaternes politik
den tidén är synnerligen betecknande: »Den Holländaren älskar, den bedrager
han; men om han hatar någon, är det ett tecken att han icke kan profitera
af honom.»

2) Prot. d. 1 Ang. 1665.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free