- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
394

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

396

VICTOR GRANLUND. ,

84

och. kompaniets intresse försvarade den så länge han kunde,
hvilket han ej var skyldig att göra på egen bekostnad. Eljest hade
han väl kunnat lemna fästningen åt Engelsmännen, som derför
bjudit betalning. 2) Var han ej skyldig att på egen risk inlösa
och försvara fästningen. 3) Hade condirectorn i kompaniet
Lie-bert Wolters, såsom å kompaniets vägnar, gifvit Lütkens dit
af-färdade officerare ordres att återtaga fästningen. 4) Hade
residenten i Haag beordrat Voss och förmanat honom att hålla
fästningen »det bästa- han kunde», förtröstande honom om
undsättning; likaså Wolters och Neuman å kompaniets vägnar. 5) Hade
Voss, hvilken hade instruktion så väl af Wolters som af Lütkens,
blifvit kallad till Sverige, och af direktörerne ej blott fått tack
och beröm, utan äfven några månadspenningar. Kommissionen
ansåg således Llitkens fordran ej så orimlig’. — Först följande
år föredrogs saken hos regeringen. Ett kort sammandrag ur
rädsprotokollen skall visa sakens märkliga gång.

Den 14 April 1670 förekallades i rådkammaren förutnämnde
kommitterade, hvilka åberopade sitt förra året afgifna utlåtande.
Kc M:t hade remitterat saken till hofrätten, för att den måtte
utan tidsspillan afgöras, men kompaniet hade begärt att saken
ånyo måtte instämmas till kämnersrätten. När målet der
förekom nekade kompaniet att svara, på den grund att det sade sig
ej känna Lütkens. Dermed lät kämnersrätten sig nöja, afgaf
intet utslag, utan lemnade blott Lütkens en attest, att han der
stämt kompaniet, »men det mot honom exciperat, quod ipsi non
competeret actio». Detta ansågo kommissarierne vara illa gjordt,
enär domaren antingen bort förmå kompaniet att svara, eller
också genom utslag befriat det derifrån. Kammarrådet
Falkenberg berättade att Potter, en af kompaniets direktörer, på
tillfrågan hvarföre kompaniet ej ville framställa sina skäl inför
kommissionen, svarat, »att det vore intet manerligt, när någon
af en vederpart angripes, gifva honom svärdet i handen,
hvarmed han sin ovän skada måtte». Hr riksfältherren Carl Grust.
Wrangel ansåg billigt att kompaniet borde ersätta Lütkens den
skada, som han af tidsspillan och uppehåll lidit. Kurck svarade,
att det gjorde man hellre, om det pröfvades skäligt, än att låta
betaga sig sin rätt. Trädde dermed ut, efter han på sina
pupillers vägnar var intresserad. Hr rikscancelleren sade sig af
Suppliken se att hans fru moder och begge systrar ock hade den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free