Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Långt ifrån att befrämja nordens enighet och styrka hade
unionen verkat motsatsen. Split och strider hade följt henne åt,
och då hon för alltid upphörde, kvarlemnade hon i nationernas
sinnen olyckliga spår. Å svenskarnes sida bestodo dessa i minnen
af lidna oförrätter och i däraf härflytande misstro och ovilja
mot Danmark, å danskarnes i känsla af öfverlägsenhet och
begär att åter göra sitt välde i Sverige gällande. Det hade
måhända därföre ej dröjt så länge, som det nu verkligen, gjorde,
förrän Sverige och Danmark å nyo stått som ovänner mot hvarandra,
hade ej Gustaf Vasa och Fredrik I haft en gemensam
fiende, farlig för dem genom det understöd han af mäktiga
slägtingar kunde påräkna, genom det anhang han egde åtminstone
inom två af de nordiska rikena samt slutligen genom de anspråk
han kunde göra som legitim monark. Så länge skäl till farhåga
för denne fiende, jag menar Kristian II, förefanns, tvungos
Danmarks och Sveriges regenter till samverkan i sina företag och
till ömsesidigt bistånd, men sedan Kristian II genom Sönderborgs
murar blifvit skild från mänskligheten och så småningom
förlorat sitt inflytande på densamma, märkes vänskapen allt mer
och mer svalna af. Väl utbröt ej något krig under Gustaf Vasas
och Kristian III:s lifstid, ty båda voro fredälskande regenter, och
båda hade för mycket pröfvat lyckans obeständighet för att vilja
onödigtvis fresta henne, men då man iakttager deras förhållande
till hvarandra, ser man farorna för en sammanstötning tillväxa.
Förbundet i Brömsebro år 1541 skulle väl bilägga alla
tvisteämnen men uppsköt dem i själfva verket blott till framtiden,
framför allt den vigtiga frågan, om hvad tilltal Danmark kunde
finna sig berättigadt att göra mot Sveriges konung och krona.
Då Kristian III genom det spejerska fördraget försonade sig
med kejsaren och skilde sin sak från Sveriges, fick Gustaf Vasa
en ökad anledning till misstro mot Danmarks afsigter. Arfföreningen
var tydligen ämnad att betaga konung Kristian hvarje
förhoppning om en ny union. Svaret blef insättandet af 3 kronor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0429.html
