Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från handeln på Sverige, eller att detta lands innevånare ej skulle
drista sig utom Öresund och Belt [1]. Vid underrättelsen om
skeppens borttagande beslöt Lybeck i Augusti att afsända 3
legater till Sverige [2]. Vid deras ankomst utsagos Sten Erikson
(Lejonhufvud), Gabr. Kristerson (Oxenstjerna), N. Gyllenstjerna
och Olof Larson till att underhandla med dem [3]. Det visade
sig emellertid snart, att de blott egde fullmakt att handla om
det upptagna godset och Narvafarten. För Erik var åter
privilegiefrågan hufvudsak. Utan eftergift i denna och andra
tvistepunkter hade han ej för afsigt att utlemna skeppen [4].
Hvarthän detta likväl kunde leda, insåg han ganska väl, och han
hemställde också till sitt råd, om icke det bästa vore — då han ej
kunde släppa fartygen och gifva Narvahandeln fri, men möjligen
krig däraf skulle följa — att genast lägga beslag på alla lybska
skepp i svenska hamnar för att derigenom tvinga Lybeck till fred [5].
Så skedde väl icke, men sändebuden uppehöllos i flere månader.
Då konungen ändtligen afgaf sin resolution, visade det sig, att
han hvarken ämnade lösgifva Lybecks skepp eller ändra något
af vigt i de privilegier han ville gifva. Ville staden likväl
inga ett stillestånd och åtminstone derunder ej yrka på sina
gamla företrädesrättigheter samt därjämte ersätta omkostnaderna
för skeppens tagande, skulle dessa återlemnas. Härtill hade
dock sändebuden ingen lust. Med protest mot förbudet att
handla på Narva afreste de [6]. Hemvägen togo de öfver
Danmark [7], där de väl icke befrämjade vänskapen till Sverige.
Förhållandet mellan de båda grannländerna tog just vid
denna tid en afgörande vändning. Vi hafva sett, hvad intryck
de svenska sändebudens hemkallande gjorde på Fredrik II.
Förrän han fattade ett ändtligt beslut, synes han likväl velat
närmare underrätta sig om Eriks afsigter, framför allt om denne
ej kunde förmås att afstå från det danska och norska vapnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
