- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
523

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

DET NORDISKA SJUA RS K RI GETS HISTORIA.

525

och nu erhållit billigare vilkor, med hvilka han återreste till
Danmark1).

Det misstroende, hvarmed Dançay blifvit bemött, hade till
en del sin grund däruti, att just samtidigt med hans första möte
med Erik företog Dan. Rantzau ett ströftåg inåt Vestergötland.
Anda dittills hade han legat orörlig på Gullbergs äng. Man
skulle förvåna sig häröfver, om man ej kände det tillstånd, som
herskade i hans här.

Nu såsom så ofta under detta krig var det bristen på
lifsmedel, som förlamade alla rörelser och omintetgjorde
befälhaf-varnes planer. Nöden hos danskarne hade kort efter deras
ankomst stigit till sådan höjd, att många soldater på 3 eller 4
dagar ej fingo smaka bröd, och att 300 man af Fr.
Broeken-hus’ knektar för hunger lupo bort. »Med hungrigt folk var
det ej godt for D. Rantzau att kriga», så mycket mindre som de
i närheten liggande svenskarne innehade en oangriplig ställning
och ofta erhöllo förstärkningar2). Skenbart var svenskarnes styrka
också ganska stor, ty under det danskarne enligt svenska
uppgifter blott räknade 8 fanor ryttare och 10 fänikor fotfolk3),
skola 12 fanor ryttare och 17 fänikor fotfolk varit närvarande i
deras eget läger 4). Att verkligheten emellertid litet motsvarade
skenet, kan man finna, då man samtidigt hör omtalas, huru »en
part af folket i lägret äro af hunger ömkligen om halsen komna»
och »en part försmäktade». Af allt, hvad Erik lofvat Mornay,
fanns intet för handen, då denne den 7 Juli ankom och öfvertog
befälet5). Det var under sådana omständigheter icke lätt att
uppfylla konungens önskningar. Dessa gingo först och främst
ut på att fiendens aftåg skulle förhindras. Bråtar borde
uppkastas på alla vägar 6) och Nils Person till Holma med Små-

*) Så uppgifves i den tillförlitliga berättelsen i Mon. Hist. Dan. 2, 170—
173. Det förefaller eljest underligt, att Erik efter Varbergs eröfring skulle
blifvit liofsammare i sina fordringar.

2) D. Rantzau, L. Brade, P. Bilde, St. Rosensparre. d. 26 Juni t.
Fredrik. D. K. Hist. 51. De samma d. 24 Juli t. Fredrik. D. K. Hist. 54.

3) Kopia på latin af ett bref t. Erik d. 12 Juli i Act. Hist. f. Erik XIV
Serien 2. Författaren har ej utsatt sitt namn men är tydligen den svenska
befälhafvaren. Han säger sig hafva ankommit t. lägret d. 7 Juli och kan då ej
vara någon annan än Mornay, ty denne hade enligt danska riksrådens bref d.
21 Juli t. Fredrik ankommit några dagar förut och Per Brahe aí’rest. D.K. Hist.
53. Enligt Erik Stures omtalade bref voro danskarne 9 fanor och 12 fänikor.

4) Kam. Ark. Act. milit. 1562 -68.

5) Det nyssnämda brefvet d. 12 Juli.

6) T. Mornay d. 12 Juli. R. R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free