- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
569

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

DET NORDISKA SJITARSKRIGETS HISTORIA.

1)571

derna vid skogen, och på de andras ed var föga att lita, ty de
hade lofvat Krister Munk, att när de fingo någon undsättning,
ville de vara konung Fredrik så hulda och trogna, som de
någonsin hade varitl). Hvarken de eller adeln visade någon
benägenhet att uppfylla Enno Brandröks löften om ett kraftigt
uppträdande på svenskarnes sida. Den som finge slottet, sade
de sig vilja hålla med2). Vidt och bredt herskade emellertid
svenskarne. Härjande ströfvade de till Tönsberg och Laurvig.
Skien och Sarpsborg brändes 3). Dit de ej själfva kunde komma,
sändes åtminstone Erik XIY:s mandater. Deras framfart skall
efter norska berättelser varit temligen hård. Dock var detta
emot konungens vilja, så länge han hoppades kunna behålla
landet. Tvärtom hade anförarne befallning att handla
fogli-gen, så mycket mer som Kr. Munk gjorde motsatsen.
Norrmännen skulle få blifva vid Norges lag, »så vida den ej vore
mot Gruds och naturlig lag»4). Utskrifning skulle likväl
hållas för Erik XIY:s räkning och gisslan naturligtvis tagas. När
Akershus och Bergen blifvit eröfrade, skulle Johan Siggeson
lemnas att intaga det öfriga landet, men Tönies Olofson med
en del af krigshären vände om hem 5). De stora
förhoppningarne, som gått ända därhän, att uppmaningar till underkastelse
affärdats till Island6), synas emellertid småningom blifvit rubbade.
Konungen börjar frukta, att det vore för sent på året att uträtta
något, och att Fredrik II skulle infalla i Vestergötland eller
Småland. Han börjar med stor ifver fordra tillbaka en del af
hären. Fänikorna af hans eget regemente skulle hem, »antingen
det är våra öfverstar ljuft eller ledt»7). Farhågorna stego allt
mer och mer. Slutligen d. 17 Maj skref Erik t. Tönies
Olofson, att kunde han ej eröfra Akershus före d. 24 Juni, så borde

0 T. Tön. Olofson d. 25 April. R. R. Kr. Mnnks omtalda bref d. 21

Mars.

2) O dat. konceptbref fr. Tön. Olofson t. Erik i Act. Hist. Erik XIV.
1 * sta serien.

3) Daae: Det gamle Kristiania. Saml. t. N. F. o. S. Hist. I, 230,
Bud-stikkens 4 årgång. 413, Ramus: Norske Kong. Hist. 318, N. Mag. I, 114, 166,
326. Vid Sarpsborg skall P. Nilson (Gyllenstråle) hafva slagits med 2 fänikor
tyskar (Kr. Munks?) och tagit deras skytt. Erik XIV d. 5 Mars t. Joh.
Siggeson. R. R.

4) T. J. Siggeson d. 27 Febr. och 15 Febr. B. R.

5) T. Tön. Olofson d. 9 April. R. R.

6) Mandat d. 27 Mars. R. R.

7) T. M. Heising d. 14 April. R. R. 18 fänikor fotfolk och 5 fanor
ryttare synas hafva varit i Norge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free