Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
G. O. FR. WESTLING.
136
brutit löst, och i slutet af Aug. var utgången ännu icke afgjord.
Lyckligtvis hindrades Fredrik II af omständigheterna från alla
farligare företag. Båda de kämpande partierna sökte
emellertid skaffa sig säkerhet för Danmark. Hertig Johan skref till
Fredrik med anhållan om ett stillestånd, och själfva den i sina
fordringar förut så obeveklige Erik finna vi något
medgörli-gare. I Aug. hade en riksdag sammanträdt i Stockholm.
Denna tillstyrkte konungen d. 20 Aug. att genom de sändebud
från hansestäderna, hvilka voro tillstädes, erbjuda fienderna
fred eller ett stillestånd på några år. Den gillade det förslag
till fredsvilkor, som konungen för dem framlade.
Hufvudpunk-terna däraf voro, så vidt det rörde Danmark, att alla fångar
lösgåfves, att Elfsborg med 4 härad utbyttes mot Varberg och
4 andra härad i Halland, så att Falkenbergs å blef gräns
mellan Sverige och Danmark, och att Erik behölle Jämtland och
Härjedalen, samt allt annat, hvad han eröfrat, »till sakernas
förlikning och fullkomligare afhandling»1). Sådant var det
fredsförslag, som Erik nu i det största trångmål var benägen att
framställa. Något inflytande på händelsernas utveckling hade
det icke, ty redan d. 29 Sept. bemäktigade sig hertigarne hans
person och gjorde därmed slut på hans sorgliga regering.
Allt mer och mer har forskningen undanryckt den ideala
slöja, hvilken man fordom så gerna ville utbreda omkring den
olycklige Erik. Den har i stället visat oss en person,
visserligen med rika anlag men med ännu större brister i begåfning
och karaktär. Driffjädern i allt hans handlande synes det egna
jaget hafva varit. Hans ärelystnad, maktbegär och stolthet
hafva i ej ringa mån bidragit till att inleda honom i kriget
med Danmark och Lybeck. Hans fåfänga har haft ett
ofördelaktigt inflytande på dess gång. Den förmådde honom nämligen
att anse sig både som stor fältherre och statsman, men
ingenting kunde vara mindre öfverensstämmande med verkliga
förhållandet. Såsom politiker saknade han både fasthet och
klokhet. Hade han haft någon djupare politisk insigt, då skulle
han förstått, hvilken nyttig bundsförvandt i Tyskland han
kunnat vinna i Hessen, då skulle han aktat sig för att stöta kej-
l) Stjernman: Riksd. och Mötens beslut I. 276—78.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
