Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL VII I
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
4
honom hvad det sedermera blef, väsendtligen en magt, utan det var
för honom ett prestadöme, ett uppsyningsembete i kyrkan, med stort
ansvar inför Gud och menniskor, och det har icke, såsom man ofta
påstått, varit hyckleri, utan ett riktigt uttryck för hvad han verkligen
kände, när han kallade sig servas servorum dei. Så brukades då ock
under århundraden hans liber pastoralis såsom den bästa handledning
till ett rätt förstånd af embetet. Ett utveckladt sinne för det
lagbundna, för det fast organiserade, var Eoms oskattbara företräde
framför patriarkernas kyrka, och detta begagnades af Gregorius till att
grundlägga en utveckling, hvars konseqvenser gjorde kyrkan till
Vester-landets ledande magt, och påfvestolen till dess medelpunkt.
En liten anmärkning hafva vi att göra vid en punkt i förf:s
skildring af Gregorii organiserande verksamhet. Det är mycket
oegentligt, när det säges, att Gregorius införde sången vid gudstjensten.
Den vesterländska kyrkosångens skapare äro ju, såsom de
kyrkohistoriska kompendierna säga, Sylvester och framför alla Ambrosius, och
det kan sättas i fråga, om icke Cantus Ambrosianus i åtskilliga
stycken stått högre än Cantus Romanus eller den nya af Gregorius
införda sångarten. Säkert är, ,att församlingens lefvande medverkan vid
gudstjensten tillintetgjordes derigenom att från och med Gregorii tid
sången uppdrogs åt särskildt inöfvade presterliga körer.
Den fasta organisation, som Gregorius skapat, gaf hans kyrka
seger öfver keledeernas kyrka. Många, isynnerhet Ebrard, hafva i det
innerligare religiösa lif, som den tiden rörde sig på de britiska Öarna,
sett ett frö till en sundare utveckling af vesterländsk kristendom än
den, som verkligen kom att ega rum i skygd af påfvedömet, och
derföre beklagat, tillintetgörelsen af den skotsk-britisk-iriska kyrkans
sjelfständiga ställning. Med goda grunder visar förf. ohållbarheten af
denna uppfattning. Det formlösa, som i alla tider utmärkt den
keltiska stammen och som gifvit sig ett så rikt uttryck i Ossians
diktning, låg som ett dödens frö redan i keledeernas första uppträdande.
Det är sant, att de keltiske kristne utmärkt sig genom en brinnande
nitälskan för de germaniska hednafolkens omvändelse, men ingenstädes
hafva de förmått skapa former, som kunde på en gång gifva ett
tillfredsställande uttryck åt det kristliga lifvet och betrygga dess obehindrade
tillväxt under de yttre vilkorens mångfaldiga omskiftelser. Med full
rätt må man derföre säga, att den romerska kyrkan besegrat
kelede-erna med andliga vapen. Liksom Petrus lidit samma död som
frälsaren, så voro ock hans efterträdare döpta med martyrskapets
blodsdop, och det heliga nit, som utmärkt denne apostel, hade gått i arf
till hans kyrka, hvilken band sig sjelf med allt trängre band, liksom
den nordiske guden, hvars kraft växte ju hårdare han spände sitt
bälte. Hvad irerne, trots århundradens arbete, icke lyckats utföra, det
verkstälde de romerske missionärerne, när de kristnade de stridbare
angelsachserne, och när desses konung, Osviu, slöt sig till påfvedömet,
har han uttalat historiens dom mellan de båda kyrkorna. Hvad
särskildt angår celibatet, den vigtigaste skiljaktigheten mellan dem, yttrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
