Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
JÖRG ENSEN : DEN NORDISKE KIRKES GRUNDLÆGGELSE.
XI
Koppmann bestridda äktheten af Eugenii II:s bulla, genom hvilken
Ebo och Ansgar bemyndigas att predika evangelium för nordborne.
Stödjande sig på vissa uttryck i Gregorii I V: s bulla (af 831 eller 832),
har Koppmann sökt visa, att kejsaren upprättat det hamburgska
erke-sätet, medan påfven blott skulle hafva stadfäst denna stiftelse. Förf.
visar, att Koppmanns tolkning af de ifrågavarande uttrycken är
oriktig. Lydelsen af den äkta urkund, som legat till grund för kejsar
Ludvigs förfalskade bref af d. 15 Maj 834 (Rydberg, nr 4), är
omtvistad. Förf. erinrar, om den hittills förbisedda omständigheten, att
brefvet är dateradt öfver tre år efter den hamburgska
erkebiskopssto-lens upprättande, hvadan det är påtagligt, att detta upprättande icke
kan hafva skett först genom den äkta urkunden. Denna måste
följaktligen antagas hafva inskränkt sig till en rekapitulation af historien
om erkebiskopsdömets instiftelse, medan hela vigten varit lagd vid den
gåfva kejsaren gifvit det, nämligen klostret Turholt med thv
åtföljande privilegier. Men hvad har då varit skälet till förfalskningen?
Förf. säger: »Man hade sannolikt alis icke något aktstycke om
erke-stiftets upprättande; man har derföre ombildat detta privilegium till
ett stadfästelsebref genom att ^inskjuta» o. s. v. Här torde vara
nå-gon oegentlighet i uttrycket. Åtminstone ett aktstycke om
ärkebiskops-dömets instiftelse hade man ju dock i handom, nämligen Gregorii
IY:s ofvannämda bulla. Förf:s mening torde derföre hafva varit:
»Man hade intet aktstycke om biskopsdömets stadfästelse af kejsaren»,
liksom ock förf. framhåller, huruledes ett särskildt ändamål med
förfalskningen varit att göra intryck på kejsar Otto, som så gerna ville
likna sina föregångare.
Gauzberts svenska mission anknytes af förf. till Ebos fall. Hvad
annat, säger förf., skulle hafva förmått denne att afstå från en mission,
som varit honom så dyrbar, och som han aldrig förlorat ur sigte?
Hvarföre skickade han icke, såsom Gauzbert sedermera gjorde, en
prest i sitt ställe och på sina vägnar, och förbehöll sig öfverinseendet
öfver missionen och klostret i Welnau? Och hvarföre skulle han
hafva låtit Gregorius IY stadfästa hans sändning, om det varit hans
mening att genast afstå derifrån? På grund häraf antager förf., att
kejsaren beröfvat Ebo hans andel i missionen, hans kloster (Welnau)
och allt hvad dertill hörde, liksom erkebiskopsdömet i Rheims. Ebo
hade ju en gång tyckts vilja söka en tillflyktsort i norden. Hvilken
förvirring hade icke kunnat uppstå, om det lyckats honom att fly till
dessa trakter och der skaffa sig en utgångspunkt för nya anslag mot
kejsaren! Deremot kan det väl tänkas, att hans afträdande från den
nordiska legationen fått utseende af att hafva skett mera frivilligt än
hans afträdande från sitt kyrkliga embete inom riket; hans utnämning
till legat hade kommit från Rom, och det var tvifvelaktigt, huruvida
påfven kunde förmås att återkalla densamma. Härtill kommer ännu
en omständighet. Det var i Maj månad 834, som kejsar Ludvig
utfärdade gåfvobrefvet på Turholts kloster, ett par månader efter hans
återinsättande och Ebos tillfångatagande. Det ligger då nära till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
