Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL VII I
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
16
enda riktiga öfversättningen torde vara svearnes höfding, då ju intet
skäl finnes, hvarföre icke Brun, om han afsett Olof Skötkonung,
skulle gifvit honom titeln reæ, hvilken han använder om den ryske
storfursten. Brefvet ensamt innehåller således icke tillräckliga skäl
att förkasta den nordiska traditionen och göra Sigfrid till Bruns
ledsagare. Liksom förf. vid åtskilliga andra tillfällen sett sig i stånd
att genom aktgifvande på de nybygda kyrkornas skyddshelgon angifva
gången af den nordiska missionen, så fäster han äfven här
uppmärksamheten dervid att Sigfrid invigde Vexiö domkyrka till Johannes
döparen, en omständighet, hvilken lika mycket talar för hans identitet
med den engelsk-norske Johannes (Jon)-Sigurd, som mot en
förbindelse med erkebiskop Brun, hvars bref ständigt rör sig omkring
apostelen Petrus, så att det ser ut, som om han i hela sin mission
egentligen gått detta helgons ärende. Men om sålunda förf. ser sig
nödsakad att fasthålla den gamla traditionen om Sigfrid, så vill ban
ingalunda derför underskatta vigten af uppgifterna i Bruns bref.
Medan Sigfrids verksamhet omfattat Vestergötland och Småland, så synes
den af Brun utsände namnlöse biskopen hafva arbetat i östra delen
af vårt land. Förf. säger till svar på frågan hvar: »Om man vågade
förutsätta, att hans mission haft varaktiga följder, så låge det närmast
till hands att tänka på en af de åt St Petrus invigda hufvndkyrkorna;
ty det kan nog antagas som gifvet, att han till sin kyrkas
skyddshelgon utkorat denne apostel, hvilken i brefvet omtalas såsom hela
missonsföretagets egentliga, beskyddare och upphof, om han varit i
stånd att grundlägga en varaktig kyrklig nyplantering. Nu finnas
också verkligen Peterskyrkor både i Linköping och Sigtuna.
Visserligen försvagas betydelsen häraf icke så litet af den omständigheten,
att den senare missionen i dessa trakter utgått från Bremen, så att
särskildt den förste af Adam omtalade Sigtunabiskopen, Adalvard,
varit invigd af erkebiskop Adalbert i Peterskyrkan vid Weser; men
det är dock afgjordt, att missionen just i dessa trakter upprepas den
ena gången efter den andra, och aldrig alldeles utan framgång, äfven
om det dröjde inemot 300 år, innan Svithjod försakade sina gudar.
Öfverväger man, på hvilken väg denna mission kommit till Sverige,
så ligger det ju närmast till hands att tänka på Sigtuna, hvilket,
såsom det framgår af Olof Skötkonungs mynt, der slagna af engelska
mästare, redan vid denna tid torde hafva aflöst Birka såsom svearnes
hufvudstad; Linköping ligger allt för långt från hafvet för att man
skulle kunna tänka derpå i detta sammanhang. Underrättelsen om
Bruns klerker och deras framgång, jemte den omständigheten att mynt
slogs i Sigtuna, visar nogsamt att från denna tid ett ordnadt
försam-lingslif åter igen förefans deruppe, och att den äldsta Peterskyrkan
knappt kan vara yngre än den rysk-tyska missionen af år 1008.
Sven Tjugeskäggs ställning till kristendomen har varit omtvistad.
Mag. Adam och Ælnoth stå här temligen skarpt mot hvarandra.
Förf. synes hafva träffat det rätta, när han om kon. Sven och hans
eröfring af England säger: »Ingen stor och djupt gående folkrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
