Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL VII I
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
20
enhälligt tolkat detta fenomen så. att från början bygts en kyrka i
hvart fylke, derpå en i hvar fjerding o. & v., slutligen äfven
beqväm-lighetskyrkor på gårdarne, hvilka dock icke uppnått samma rang som
de förra. Efter en grundlig och skarpsinnig undersökning kommer
förf. emellertid till det resultatet, att gårdskyrkorna från första början
öfver hela norden utgjort det stora flertalet, liksom de på Island och
utöarna långt ner i tiden förblifva de enda. Kristendomen hade
kommit till norden såsom en angelägenhet för den enskilde, och enskilda
hade från början fritt omfattat densamma, enskilda hade bygt kyrkor
och stält sig i spetsen för en mera samlad utveckling af
menigheternas organisation. Detta hade icke i och för sig någon betydelse för
kyrkornas rang, de kunde hafva kyrkogård eller icke, vara dopkyrkor
eller blotta messekapeller, till och med vara biskopskyrkor, allt efter
omständigheterna, utan att derför deras karakter af gårdskyrkor
utplånades. Men kyrkan är icke belåten med detta förhållande; hon
sträfvar ihärdigt att frigöra hvarje gudshus från verldslig inflytelse,
ocli redan i början söker hon att få åtminstone några oafhängiga
stiftelser till stånd. Så hade redan Ansgar fått sina tre nordiska
hufvud-kyrkor bygda, konungarne hade gifvit grunden och derjemte ett
preste-bol, som tryggade stiftelsens oberoende; vid dessa kyrkor fästes
derför särskildt sakramenten och uppsigten öfver omvändelseverket i det
hela. Samma ställning fingo sedermera biskopskyrkorna i Danmark,
ehuru de säkerligen alla uppstått på kunglig grund, och ehuru
konungarne snart skaffade sig öfvervägande inflytelse på biskopsvalet,
liksom i England och Tyskland. Biskopens embetsförvaltning var
dock undandragen den verldsliga magten, och hans materiella utkomst
tryggad, och efter hand förlorade »patronens» inflytande mer och mer
sin betydelse. Men ehuru således de flesta kyrkor ursprungligen
varit högendiskyrkor, så är det klart, att namnet icke kan vara så
gammalt som saken. I den äldsta tiden har det näppeligen kunnat falla
någon in att kalla sin kyrka »beqvämlighets»-kyrka, då hon ju var den
enda, han kunde vända sig till. Den äldsta användningen af ordet
har väl varit den att beteckna alla mindre kyrkor i motsats till de
enskilda fylkes- eller hufvudkyrkorna, såsom det framgår af ett par
ställen i de norska lagarne, medan ordet sedermera inskränktes till
de egentliga gårdskyrkorna.
Det är emellertid blott i de norska lagarne och Gotlandslagen,
som man finner motsatsen mellan offentliga och privata kyrkor
uttryckligen angifven. I Danmarks och det öfriga Sveriges lagar omtalas
blott offentliga, i Islands blott privata. Dock lyckas förf. att med en
hög grad af sannolikhet äfven hvad Danmark angår uppvisa samma
ursprungliga motsats, som påträffas i Norge. Hvad åter vidkommer
Sverige med dess hundaris- och tylftarkyrkor, så måste likheten med
grannländerna i den öfriga utvecklingen vara afgörande äfven i detta
stycke. Utgående från Saxos ord, att Knut den store »upprättade på
åtskilliga ställen samfund af klerker och förökade prestebolens antal,
så att nya socknar kunde bildas», — finner förf. i dessa klerksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
