Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL VII I
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
22
trodde på och kallade »vår fader», ej heller förmörkades bilden af
verldens frälsare genom föreställningen om guds helgon; Kristus sjelf
träder öfver allt fram i förgrunden. Historiska bevis på denna tros
tillvaro gifvas flera. Uplandslagen börjar så: »På Krist skola alle
kristne tro, att han är gud, och ej äro gudar flere än han allena» o.
s. v. Gulathingslagen säger: »det är våra lagars begynnelse, att vi
skola luta oss mot öster och bedja till den helge Krist om år och
fred». Endast Grågåsen, hvilken i detta som allt annat är
systematisk, utvidgar formeln: »det är våra lagars begynnelse, att alle män
skola vara kristna här i landet och tro på en gud, fader, son och
helig ande». I öfverensstämmelse härmed säger man att »böta till Krist»
för begånget kristendomsbrott, ty det är mot honom förbrytelsen
blifvit begången, det är han som förlåter eller fördömer. I regeln tänkes
på Kristus, när »gud» nämnes utan närmare beteckning, Maria kallas
guds moder, der talas om guds död, guds börd o. s. v.; på samma
sätt härrör den ännu allmänna beteckningen af den personlige guden
som »vår herre» från Kristus såsom kristenhetens och ali verldens
»drotten». I detta afseende är det mycket karakteristiskt, att de kyrkor,
som invigts åt den heliga treenigheten, i Danmark förvandlas till
Drottenskyrkor (trinitatis, truttins), 1 Norge rent af till Kristkyrkor».
— »Ilunstenarne hafva från den tiden bevarat vitnesbörd om trons
första föremål. »Krist hjelpe hans själ», eller »Gud hjelpe hans själ»
är en icke ovanlig grafskrift öfver de döda; stundom utvidgas den
genom ett eller annat tillägg, såsom på ett enstaka ställe: »Gud och
Krist hjelpe själen», eller »Gud hjelpe deras ande, och guds moder»,
»Gud drotten hjelpe hans ande, och Sankte Mikaël», »Krist hjelpe
själen i ljus och paradis», »Krist hjelpe de kristnes själ» o. s. v. I
dessa inskrifter hafva vi derjemte de äldsta nordiska helgonen, »vår
fru» (svarande till »vår herre») och erkeengeln Mikaël, hvilka hvar för
sig ansågos höjda öfver vanliga menskliga vilkor; helgon af lägre
rang synas icke hafva vunnit insteg förr än långt efteråt; icke ens
apostlarne träffas i den äldsta tiden såsom föremål för egentlig
dyrkan, konung Olaf synes vara den förste, som här i norden vunnit
anseende såsom en Guds martyr».
Tredje och sista boken sträcker sig till den slutliga stadfästelsen
af en särskild nordisk kyrkoprovins. Yi måste här inskränka oss till
att meddela kapitelöfverskrifterna : 1. Adalbert och de nordiska
biskopsstolarna (1031—66): 2. Gregorius VII. Odense-Knut (1066—95);
3. Korstågstiden (1095—1134). Ej heller medgifver oss utrymmet
att anföra förf:s vackra slutord, utan vilja vi i stället lifligt anbefalla
hans arbete hos våra läsare. Skada blott att det höga priset
måhända motarbetar bokens större spridning, hvarföre det enligt vår
tanke vore önskligt att förf. läte ombesörja en svensk, helst något
förkortad öfversättning af sitt verk.
—m–r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
