Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
ANTINORMaNNISMEN I DEN RYSKA HISTORIEFORSKNINGEN. XXXIJI
införande i Ryssland tjenade som förmedlingslänk emellan den grekiska
kulturen och de nordlige slaverna. Dessutom hade en dylik
öfversättning förfelat sitt ändamål, enär den samma lika väl som det
slaviska originalet hade varit obegriplig för vederbörande, som icke
kunde läsa. Desse förstodo sig utan tvifvel icke på den förbindande
kraften af skrifna urkunder, för dem voro de i talrika vittnens
närvaro aflagda ederna tillräckliga att gifva helgd och fasthet åt
överenskommelserna. Deremot kan man mycket väl förstå, att den grekiska
regeringen önskade att i sitt kansli förvara en urkund, som i officiell
stil redogjorde för hvad som tillgått vid fördragens afslutande. Huru
vida man å grekisk sida gick så långt i diplomatisk höflighet och
omständlighet, att man tillstälde äfven den andra kontraherande
parten ett exemplar af det på grekiska affattade aktstycket, kan icke med
bestämdhet afgöras; troligt är det just icke, oaktadt traktaterna pro
forma omtala tvenne afskrifter. I hvarje händelse bära de fördrag,
som vi ega i behåll i krönikan, tydliga spår icke blott deraf, att de,
såsom Miklosich (Chronica Nestoris, præf. pag. X) har visat,
ursprungligen varit skrifna på bysantinskt kanslispråk, utan äfven deraf,
att de äro skrifna från rysk ståndpunkt, eller med andra ord, att öf~
versättningarna äro gjorda efter de exemplar, som förvarades i
Konstantinopel *). Dermed bortfaller nödvändigheten att antaga tillvaron
af ett uråldrigt ryskt riksarkiv, hvarur »Nestor» skulle hafva hemtat
dessa urkunder. Såsom enda möjligheten att förklara deras inflickande
i annalerna, så framt man fasthåller vid deras äkthet (och att en ryss
i det elfte eller tolfte århundradet skulle haft nog färdighet att
hopsätta falska grekiska diplom, är i och för sig en orimlighet), återstår
då, att de ditkommit ur någon bulgarisk öfversättning af en förlorad
grekisk krönika. Att de äldste ryske kronisterna begagnat dylika
bulgariska tolkningar af grekiska arbeten, framgår af de långa utdragen
ur Georgios Hamartolos m. m. De slaviska gudanamnen, som dess
utom i traktaterna äro ganska få, komma således på den okände
bul-gariske klerkens räkning; han har här, liksom man vet eljes hafva
varit fallet i denna öfversättningsliteratur, med nationella namn
återgifvit de klassiska gudomligheter, som de bysantinske
kanslitjenste-männen insatt i sin text för att beteckna barbarernas hedniska
gudsdyrkan, och det är icke otroligt, att dessa gudanamn, hvilkas tydning
gjort de slaviska mytologerna så mycket hufvudbry, till en del
interpolerais antingen af den ursprunglige öfversättaren eller af senare
afskrifvare. Åtminstone bär ett sådant uttryck som kliasja sia —–-
Volosom\ skotnim bogom (»de svuro — — vid Volos, boskapens gud»)
tydligen färgen af ett slags historisk-mytologisk definition, som icke
kan hafva stått i den ursprungliga texten. Af Olegs och Igors
fördrag kunna således, enligt vår tanke, inga slutsater dragas angående
*) Det skulle föra oss för långt att här i detalj framlägga skälen för detta
antagande; det ma vara nog att hänvisa dertill, att t. ex. Igorstraktaten börjar med
»vi af rysk ätt o. s. v.», hvarigenom den framställer sig såsom en förpligtelse,
gifven till grekerna och bestämd för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
